Kategoriarkiv: Missnöje med avgifter

Chockhöjd p-avgift vid vårdcentral kritiseras

Fastighetsägarna vid Sockerbruksgatan har höjt parkeringsavgiften per dygn med 200 procent.

Tidigare kostade ett dygn på besöksparkeringarna 20 kronor. I början av november ändrades avgiften och nu ligger den på 60 kronor per dygn. Det betyder att priset har stigit med 200 procent, något som besökaren Per Nilsson från Malmö grämer sig över.
– Det känns ju som en plundring. Tidigare kunde man stoppa i två tior som man hade i fickan och stå ett dygn, det går inte nu. Parkerar man här en helg blir det alldeles för dyrt om man vill göra annat också.
Parkeringen är numera avgiftsbelagd dygnet runt och alla veckodagar. Det kostar tio kronor per timme eller 60 kronor per dygn, med fem kronor som lägsta belopp.
Per Nilsson tycker det är konstigt att man måste betala även på helgerna, något som han inte behöver göra i Malmö.
Han tycker inte längre att det är värt att besöka Ängelholm när han kan parkera billigare i Malmö.
– Jag vill gärna komma hit och träffa min käresta, men nu känner jag mig inte välkommen som besökare här i Ängelholm.

Parkeringsproblemet kommer nog att drabba kommunen till sommaren när turister söker plats att stå på, tror Per Nilsson.

En del av Sockerbruksgatans parkeringar har fått höjd p-avgift. Tidigare kostade det 20 kronor per dygn, nu kostar det 60 kronor per dygn.

Parkeringarna i Ängelholm är omtalade sedan tidigare.
Men de här parkeringarna tillhör inte kommunen, utan Melins förvaltning AB och det kommunala bostadsbolaget Ängholmshem AB. Markägarna har tillsammans med Q-park ett så kallat nyttjanderättsavtal. De har kommit fram till höjningen ihop.
– Vi bevakar och underhåller parkeringarna, men bestämmer inte själva avgiften på parkeringarna. Utan det sker i samtal med markägarna, säger Per Sternek, affärsområdeschef för Q-park skåne.
Q-park har underhåll för fler parkeringar i Ängelholms kommun och Per Sternek menar att höjningar sker i takt med vad kommunen i övrigt har för priser.
– Tittar man på större städer i Sverige så är de här parkeringarna billiga i jämförelse med dem. En timme kostar 10 kronor, vilket är ett lågt pris, det kan till och med vara mer värt för besökare att betala för ett dygn.
De cirka 20 parkeringar som finns utanför fastigheterna vid Sockerbruksgatan är till för de som besöker Hörseltjänst, vårdcentralen Laxen och besökare till boende i byggnaderna. Dock har parkeringarna använts av fler än enbart dem.
– Många pendlare har ställt sig på parkeringarna, vilket har gjort det svårt för besökarna till våra fastigheter att få en plats. Därför gjorde vi en höjning av p-avgiften så att rätt personer kan parkera, säger Håkan Svensson, vd för Melin förvaltning AB.

Håkan Svensson har inte fått höra några klagomål på höjningen, utan upplever att det nu finns platser för rätt personer.
Han har märkt att trycket på parkeringarna i Ängelholm har förändrats och även priserna. Därför valde de att följa utvecklingen och höja avgiften.
– Det är såklart tråkigt att det upplevs negativt, men vi kan inte tillgodose alla önskemål. Det kan tyckas vara bättre att det nu finns lediga platser än inga alls

Källa: http://www.hd.se/2017-01-16/chockhojd-p-avgift-vid-vardcentral-kritiseras

Bitter eftersmak för Sportlovskul

Parkeringstvist Under sportlovet har Visby Tennisklubb arrangerat sportlovskul i Rackethallen i Visby. Evenemanget har varit lyckat, men fick under onsdagen en bitter eftersmak.

Visby Tennisklubb har under sportlovets inledande tre dagar arrangerat Sportlovskul i Rackethallen. Föreningen har tidigare arrangerat aktiviteter under sport- och påsklov, och även årets evenemang har varit en succé.

– Det är ett evenemang där Visby TK bjuder in andra idrottsföreningar för att visa upp sina idrotter. Vi har haft fri entré och det har varit uppskattat, säger Simon Röcklinger, sportchef Visby TK.

Men under evenemangets sista dag fick flera besökare en mindre rolig överraskning.

– Helt plötsligt kommer regionens parkeringsvakter hit och börjar lappa bilar som stod parkerade ovanför hallen. Det är ingen tvekan om att bilarna var felparkerade, men när man försöker göra något roligt och har haft nästan fem tusen besökare så känns det inte bra, säger Simon Röcklinger.

Vad sa parkeringsvakterna?

– De hänvisade till sin chef Bo Hultemar som har hand om parkeringsfrågor och enligt vad han uppger finns det inget att göra. Man får bestrida det hos polisen, men det känns ju inte som man kommer så långt hos dem.

Enligt Simon Röcklinger rör dig sig om ett tiotal bilar som blivit drabbade, där bilarna tillhör föräldrar till barn som varit på plats.

– Det känns som att all den energi vi fått från barnen under de här dagarna blev vi av med nu. Det blev en bitter eftersmak på det här eventet. Vi kan inte göra mycket mer än att beklaga oss, vi är ledsna att det blev som det blev.

 

Källa: http://www.helagotland.se/samhalle/bitter-eftersmak-for-sportlovskul-12557863.aspx

Skulden som aldrig försvinner

istvan

Han lever på existensminimum för att betala sin skuld – men den försvinner aldrig. Nu har Istvan Horvath fått förslag om skuldsanering – med fem år till på existensminimum.

Från myndighetshåll kommenterar man glatt hur roligt det är att han kan komma att få sådan skuldsanering.
Men för Istvan känns det inte så. Han är nedslagen.
– Jag ska leva på existensminimum i fem år till. Ska jag ha det så här till jag dör? Jag har inget liv, säger han.

– Jag har betalat och betalat, nu borde jag ha betalat den summa jag var skyldig.
100 000 kronor lånade Istvan av Nordea för 20 år sedan, 1992.
En sammanställning som NA nu har gjort visar att han har betalat åtminstone 156 000 kronor för det lånet.

Ändå kvarstår 81 000 kronor av själva kapitalskulden. Dessutom har han en ränteskuld på lånet som är ännu större, 87 300 kronor.
136 000 kronor av de 156 000 kronorna som Istvan har betalat genom åren är enbart räntor på lånet. Inkomsten räcker nämligen bara till räntorna när Kronofogden varje månad drar pengar och Istvan får existensminimum att leva på.

NA berättade i november förra året om Istvans situation, som en av hundratusentals i Sverige med mångåriga skuldbördor.
Istvan tog 1992 ett banklån för att hjälpa en släkting, ägaren till den restaurang där han var kock, i en svår ekonomisk situation.

– Det var ju underligt att jag fick ett lån, jag var inte ens delägare i restaurangen. Men så var det då, säger han.
Ganska snart efter det såldes restaurangen – men trots försäljningen fanns det inte pengar att betala Istvans lån.

Kronofogden berättade i samband med NA:s artikel i november att myndigheten ska arbeta mer aktivt för att färre ska sitta fast i en mångårig skuldfälla, och uppmanade Istvan att söka skuldsanering.

– Jag frågade för ungefär 15 år sedan om skuldsanering. Men min skuld var för liten, om jag hade haft en miljonskuld hade det varit annorlunda, det svaret fick jag, berättar Istvan.
Därför hade han inte ansökt tidigare.
– Jag har betalat i så många år, och levt på existensminimum länge.

– Därför känns det så tungt att fortsätta på existensminimum i fem år till. Därför jag är nedslagen trots förslag om skuldsanering. Jag kan ju inte göra något i mitt liv.
– I min ansökan hade jag begärt att få en kortare skuldsanering än fem år. Kanske tre år.
60 240 kronor ytterligare. Så mycket ska Istvan betala under de kommande fem åren, enligt planen för skuldsaneringen. Nu har han accepterat den för att komma ur situationen.

Han kommer att ha betalat 216 240 kronor för ett lån på 100 000 när skuldsaneringen är avslutad om fem år
– Det är en tung vandring. Jag blir 74 år om fem år, jag har astma och hjärtfel. Men jag kan inte göra annat, säger Istvan.

Källa: http://na.se/nyheter/orebro/1.2620617-skulden-som-aldrig-forsvinner

Jag tänker inte betala för ambulans

Lennart Ek blev sjuk och ringde SOS. När ambulansen kom tyckte de dock inte att han behövde någon och beställde en sjuktransport till Falun.
Nu måste Borlängebon betala för båda transporterna.

Lennart-Ek-3

Det var under natten till måndagen den 16 september som Lennart Ek, 75, från Borlänge började känna sig sjuk. Han fick dubbelseende och kände sig vinglig varpå han ringde till SOS som skickade en ambulans.
– De kom in och pratade med mig, tog blodtryck och kollade syremättnaden i blodet. Sen kom de fram till att jag inte behövde någon ambulans, säger Lennart Ek.

Han berättar att ambulanspersonalen ringde efter en sjuktransport som skulle ta in honom till Falu lasarett i stället, eftersom hans tillstånd inte var akut. För denna betalade han 100 kronor direkt i bilen.
Men nu har Lennart Ek fått en till räkning. Några veckor efter händelsen fick han en faktura på 150 kronor från Landstinget för ambulansutryckningen.
– De har inte kört mig en meter med ambulansen. Jag tänker inte betala de här 150 kronorna, de får säga vad de vill.

På ambulansen i Dalarna förklarar de den dubbla debiteringen med att den sjuktransport som beställdes inte hör till Landstinget utan är sjuktaxi, inhyrd från underleverantören Tuwa.
– De tar också ut en taxa, men den ser ju inte vi i vårt system, säger Håkan Olsson, verksamhetsutvecklare på ambulansen i Dalarna.
Hade ambulanspersonalen beställt en av landstingets sjukbilar i stället hade resan till Falun däremot blivit 100 kronor billigare, eftersom dessa är gratis, berättar Håkan Olsson. Varför en sådan aldrig beställdes är dock oklart.
– Det kan man fråga sig. Alla fordon kanske var upptagna.

Sedan 2011 tar Landstinget i Dalarna ut en avgift för ambulansutryckningar som patienter kan behöva betala även fast de inte använder transporten. Om personalen behandlar patienten på plats blir det en utryckningsavgift ändå.
– Det är SOS som bedömer vad för fordon som ska skickas. Sen kan ambulanspersonalen göra bedömningen på plats att det inte behövs en ambulans. Har man då gjort någon typ av undersökning på patienten blir det en journalhandling och då blir det 150 kronor, säger Håkan Olsson.

Lennart Ek är fortfarande upprörd över räkningen på ambulansen.
– Hade jag vetat att jag behövt betala för båda hade min fru fått köra mig.
Räkningen lägger han tillbaka i kuvertet där den legat sedan han fick hem den i brevlådan.
– Jag tänker inte betala den här.

Källa: http://dalademokraten.se/2013/10/23/jag-tanker-inte-betala-for-ambulans/

Nu är det dyrt att glömma

23 trafikböter har det blivit sedan trafikavstängningarna i centrum trädde i kraft i början av månaden. En av dem var 19-årige Andreas Stridh som åkte på 1 000 kronor i böter sedan han av misstag tagit vägen förbi Rådhustorget.

Andreas skulle hem till Älvkarleby natten till söndag men glömde helt att ta vägen runt centrum och tog i stället den förbjudna passagen förbi Rådhustorget.
– Jag glömde bort avstängningen och åkte rakt igenom torget. Jag förstod direkt att jag gjort fel, men det var inte lönt att backa. Helt plötsligt dök det upp en polisbil bakom mig, säger Andreas Stridh.
Han förklarade för poliserna att han var medveten om sitt misstag och försökte ursäkta sig med att han helt glömt avstängningarna. Men det var inte lönt. Det blev en bot på 1 000 kronor.
– Jag sa till dem att jag bara är fattig student med 1 050 kronor i månaden att leva på, men det blev böter ändå. Det känns för jävligt.
En tillsägelse hade räckt, tycker Andreas Stridh, särskilt med tanke på att avstängningarna i centrum bara är på prov.
Sammanlagt har 23 personer bötfällts av polisen sedan avstängningarna infördes i början av oktober. Enligt polisen Pether Arweback är det många som försöker ursäkta sina förseelser med att man inte sett skyltarna eller sett dem för sent. Men det kan inte ordningsmakten ta hänsyn till.
– Man har som skyldighet som förare att vara uppmärksam på trafikmiljön och skyltningen. Det är ju ingen annan som kör bilen.
Så det finns inga förmildrande omständigheter med att detta är en unik situation?
– Nej, egentligen är det ju inte det. Du får inte köra en bil där, säger Pether Arweback som upplever att problemen med att folk kör igenom centrum har minskat sedan första veckan, men långt ifrån försvunnit.
– Skulle vi stå med 50 poliser där skulle vi lätt få ihop 50 böter på gans­ka kort tid.
För Andreas Stridh är 1 000 kronor i böter en riktig dagsedel, men polisen var obeveklig.
WordPress SEO