Kategoriarkiv: Missnöje med myndigheter

Det känns jävligt dåligt

Nästan en miljon kronor i bidragspengar fryser inne, när länsstyrelsen i sista stund säger nej till restaureringen av Lillån. Bland fiskevårdarna är besvikelsen stor. – Det känns så klart jävligt dåligt, laxen är redan trängd av den torra sommaren, säger de.

Eldsjälarna i Kungsbackaåns fiskevårdsområde har i många år arbetet med att förbättra villkoren för lax och havsöring i vattensystemet. Nästan alltid handlar det om stora insatser ideellt arbete, och en ständig jakt på tillstånd och finansiering. Men arbetet har också skördat stora framgångar. Både i Kungsbackaåns huvudfåra och i anslutande biflöden syns en ökande återväxt av lekfisk, efter de arbeten föreningen legat bakom. I tre olika etapper har de röjt och grusat lekbottnar, så att lax- och öringyngel lättare ska kunna överleva. Alla finansierade av länsstyrelsen.

Varit lyckat

– Och att det varit lyckat bekräftas av de elfisken vi gjort, där man ser en tydligt ökad yngelförekomst på de etapper vi åtgärdat. Tidigare fanns i princip ingen fisk alls på de sträckorna, säger Lars-Bruno Johansson, som sitter i styrelsen för fiskevårdsområdet.

Inför en fjärde etapp hade föreningen själva ordnat fram bidrag på drygt 900 000 kronor från Naturskyddsföreningen. Det handlade om finansiering ur en fond för ”Bra miljöval”, där Naturskyddsföreningen gett klartecken till att betala hela summan.

Tummen upp

– Vi var naturligtvis jätteglada för detta och vi fick ett tummen upp från kommunen, som också är en part i fiskevårdsområdet, berättar Johansson.

Men nu fryser pengarna inne, sedan länsstyrelsen plötsligt sagt blankt nej till fler fiskevårdande insatser i Lillån.

– Vi vet inte riktigt vad som hänt, men efter att vi sökte det nödvändiga tillståndet för vattenverksamhet, så åkte länsstyrelsens personal upp hit för ett på plats-möte. De dömde ut allt vad vi ville göra, och beslutade att vattendraget inte får röras, säger Johansson.

Är igenvuxen

Sträckan det handlar om är idag mer eller mindre igenvuxen av vass och växtlighet och skulle med rätt åtgärder kunna förvandlas till ett prima både lek- och uppväxtområde för laxfisk. Fiskevårdarna ville lägga tillbaka sten och grus på botten och de ville också plantera lövträd längs åns kanter, för att skapa skugga åt fiskynglen under varma sommardagar. Ett ökat bestånd av laxfisk skulle också underlätta för den sällsynta och hotade flodpärlmusslan, som finns i Lillån-systemet och som är beroende av laxfiskar för att fortplanta sig.

De föreslagna åtgärderna var på inget sätt kontroversiella, utan snarare väl beprövade metoder för att rädda fiskbestånd i små vattendrag. Men trots att fiskevårdarna överklagade fick de inget gehör.

Är förvånade

– Nej, snarare tvärtom. Länsstyrelsens beslut nu är att de förbjuder oss att göra någonting, säger Lars-Bruno Johansson.

Förvåningen över länsstyrelsens kovändning är stor. Längre upp i vattendraget finns andra projekt planerade bland annat för att skydda flodpärlmusslan. Deras larver behöver öring och lax för att överleva – larverna tar sig nedströms genom att hänga fast på fiskarnas gälar.

– Att då tacka nej till fler lekbottnar för öring och lax kan ju knappast underlätta för arbetet att rädda flodpärlmusslan, funderar Johansson.

Svårt för fisken

Samtidigt har den i år extremt torra och varma sommaren härjat hårt med fiskbestånden. Både lax- och öringyngel tillbringar sina första år i små åar och bäckar. I sommar har mängder av mindre vattendrag torkat ut och det talas om att hela generationer fiskar slagits ut. I ljuset av det är förstämningen stor bland fiskevårdarna.

– Detta känns jävligt dåligt. Vårt uppdrag för medlemmarna, och notera att kommunen är en av dem, är att bedriva fiskevård. Laxen är redan en hårt trängd art, detta gör ju naturligtvis inte saken bättre, säger han.

Per Leander, miljövårdsdirektör på länsstyrelsen i Halland, förklarar myndighetens ställningstagande med att den aktuella sträckan av Lillån utgör hemvist för arter som kan hotas av eventuella fiskevårdande insatser.

Större perspektiv

– Vi tittar på detta med olika ögon, tror jag. Fiskevårdarna har sitt perspektiv, där de främst ser till fisken. Vi har ett vårt perspektiv, som kanske tar större hänsyn till alla arter som finns i området, säger han.

De förlorar nästan en miljon i finansiering, pengar som låg klara. Vad säger du till dem?

– Jag kan hålla med om att detta är olyckligt, om de redan gjort tidigare etapper med arbete på sträckan. Många gånger kanske det är lättare att söka ett enda tillstånd för ett större område, när man vill göra insatser som de här.

Lokalt kallas denna delen av Lillån för ett ”paddedike”, helt igenvuxet. Varför ska det skyddas?

– Vi ser en ganska unik miljö, där ån eroderat och skurit ner i jordlagren, det finns inte många sådana kvar. Vi bedömer att den är väldigt värdefull och skulle förstöras av att röjas upp för fiskevård, säger Per Leander.

Källa: https://kungsbackaposten.se/nyheter/det-kanns-javligt-daligt/

Riddaren ångerfull efter kulturnatten: ”Man blir lite traumatiserad”

Han hade varit med på ett mingel med andra utklädda riddare under förra lördagens kulturnatt i Växjö. Men när han gick till biblioteket för att hämta ett program, greps han misstänkt för brott mot knivlagen. I dag förstår den 22-årige riddaren polisens agerande och ångrar det som hände

riddare

Det var kulturnatt och fullt med folk och aktivitet i Växjö centrum. Den 22-årige mannen var med på ett historiskt mingel och en uppvisning med andra kompisar utklädda till riddare, när han bestämde sig för att gå till biblioteket för att hämta ett program. Fortfarande utklädd, med hjälm för ansiktet och beväpnad med svärd och yxa.

Då larmades polisen till receptionen och han greps misstänkt för brott mot knivlagen. Efter händelsen berättar han att hans uppvisningsvapen saknade skärande egg och vassa spetsar.

– Det är inga riktiga vapen. Men ur polissynpunkt kan jag ändå förstå det eftersom det är föremål man kan orsaka skada med om man så önskar, säger han till P4 Kronoberg.

Kan du förstå polisens agerande?

– Om någon ringer till polisen och säger att vi har en mörkklädd man här med maskerat ansikte som bär vapenlika föremål, är det klart att de ska ta det på största allvar.

Han fick följa med till polisstationen, där han förhördes och fick förklara sina vapen och riddarminglet under Kulturnatten.

– Det är ju farliga föremål som i viss mån faller under knivlagen, såvida man inte har goda skäl att bära dem. Jag kanske inte hade rätt att bära dem på biblioteket.

Han berättar vidare att han är medlem i ett kampsportsförbundet Historical European Martial Arts (HEMA), som ägnar sig åt fäktning med historiska vapen, och medveten om lagens gränser.

– Jag har ofta tänkt på knivlagen när jag har burit vapen till och från träning också. Men i det här fallet tror jag att jag generaliserade konceptet Kulturnatten väldigt mycket, utan tänka på att det som gäller på muséet inte gäller på biblioteket.

Vad känner du såhär några dagar senare?

– Man blir lite traumatiserad när ens passion helt oväntat får en häktad.

Hur kommer du tänka när du är utklädd på andra event framöver?

– Framför allt kommer jag tänka på den moraliska aspekten. Även om jag tänkte att jag hade laglig rätt att göra det här, tänkte jag inte på hur vissa medmänniskor uppfattade det.

Sverige var inte det land Jaafer fick höra om

jafeer

De kom till Sverige för ett nytt liv men undrar när det ska starta.

– Hur kan era politiker säga att det bara är för alla att komma hit, när det inte ens finns jobb och bostäder? Jag förstår det inte, säger Jaafer från Aleppo i Syrien.

 LT träffar Jaafer, 30 år. Utbildad ingenjör. Hade hus, bil och internet innan kulorna började vina. Aleppo var en modern stad innan kriget, med en välbeställd medelklass. Det är också de som har haft råd att komma till Sverige.

– Jag kom via Turkiet. Jag betalade 60 000 kronor för att komma till Sverige, säger Jaafer.

Han kan aldrig återvända till sitt hemland, säger han.

– Det alternativet finns inte. Mitt namn är överallt. Jag skulle bli dödad direkt. Du kan inte lita på någon i Syrien, säger Jaafer, som inte vill vara med på bild.

Jaafer och en kompis från Syrien har tagit med mig till deras rum, bort från firandet och musiken under fredagens ”öppet hus”. Vi pratar om allt; musik, sociala medier och globalisering. Jaafer konstaterar:

– I dag närmar vi oss alla varandra. Titta, du är från Sverige men vi sitter här och har samma musiksmak. Vi har nästan samma typ av kläder. Likadan mobiltelefon. Båda har Facebook. Och nu håller vi också på samma fotbollslag, säger han och syftar på Östersunds FK.

Jaafar är både välutbildad och allmänbildad, och han vill inget annat än att stanna i Östersund.

– Jag är så tacksam för att ha kommit hit. Det svenska folket har varit så vänliga. Nu känner jag mig trygg och vill planera för min framtid här i Sverige. Men tyvärr finns det inga jobb. Jag har varit inne i Östersund flera gånger och sökt praktikplats – det finns ingenting. Alla säger att de inte har möjlighet att ta emot mig, säger Jaafar frustrerat.

– Tänk dig själv. Du är journalist, men så tvingas du flytta på grund av krig. Du förlorar allt. Jag kan inte bli annat än städare här, om jag ens kan få ett jobb. Det gör mig ledsen, säger han.

Flyktingsmugglarna sålde ett paradis kallat Sverige för 60 000 kronor – ett Sverige som inte finns.

– Här skulle det finnas jobb och bostad. Men jag har märkt att det inte är så enkelt. Jag ser mycket på tv och jag får höra om svenska politiker som säger att alla kan komma till Sverige. Hur kan era politiker säga att det bara är för alla att komma hit, när det inte ens finns jobb och bostäder? Jag förstår det inte.

Grytan bebos i dagsläget av många syrier. Abdulla Issa, 19, är en annan. Han kommer från en mindre stad av Östersunds storlek. Där har han kvar sin familj.

– Jag saknar allihop väldigt mycket men hoppas att de snart ska kunna komma till Sverige. Det är ett fantastiskt land. Här vill jag studera och sedan skaffa mig ett jobb. Det är min plan.

Men även Abdulla Issa har sina farhågor.

– Som jag förstår det finns det inte jobb åt alla. Det är tufft, men här i Sverige är det inte krig. Människorna är vänliga. De gillar oss som kommer från Syrien, säger han.

Källa: http://www.ltz.se/jamtland/ostersund/sverige-var-inte-det-land-jaafer-fick-hora-om

Träd skymmer vägskyltarna

KIRUNA. Vildvuxna träd och buskar gör det svårt att se vägskyltar i centrala Kiruna.

– Det kan tyckas vara en bagatell men det är viktigt att man kan se varnings- och hastighetsskyltar, säger Kenneth Paulsson som har klagat på kommunen.
Träd och lövverk gör att vägtrafikanterna inte ser skyltarna ordentligt. En av dem som har reagerat är Kenneth Paulsson och för över ett år sedan tog han kontakt med såväl kommunen, tekniska verken och Kiruna kommunpartner, det kommunägda företag som ansvarar för skyltarna. För bara någon vecka sedan röjdes det kring den aktuella skylten och det tycker han är bra, även om det tog alldeles för lång tid.
– Det är väl inte meningen att det ska ta ett år från anmälan till handling, säger Kenneth Paulsson.
”Handlar om säkerhet”
I Facebookgruppen som vill rusta upp Kiruna har det varit heta diskussioner och många tycker att skyltarna är småsaker.
– Det är noga för det handlar om säkerhet. Vem tar ansvaret om det händer en olycka för att skyltarna har varit skymda, säger Kenneth Paulsson.
Ytterst är det kommunen som ansvarar för att skyltarna syns men det kan komma på fastighetsägarens ansvar att se till att deras träd eller buskar inte skymmer.
– Vi tar fram skyltarna om vi får reda på vart de är. Om det är husägarens buskar så budar vi till dem att de ska tas bort om de skymmer skyltarna. Tas de inte bort så åker vi dit och gör det mot att vi skickar en faktura för arbetet, säger Michael Nilsson, avdelningschef på Kiruna kommunpartner.
Han erkänner dock att det finns brister i deras egna kontroller och att de borde ha bättre kontroll.
Är det så att det inte hinns med?
– Ja, det är nog så. Så fort det kommer in felanmälningar och vi själva ser något uppenbart så åtgärdas det, säger Michael Nilsson.

De får ta bussen med för tidigt född

August föddes en månad för tidigt och i Stockholm. Trots infektionsrisk råder Landstinget Dalarna att familjen tar bussen tillbaka hem till Leksand som de själva får bekosta.

– Ska vi sitta på en buss utan barnstol och i smittorisk? Jag blir så besviken, säger nyblivne pappan Anders Larsson.
I fredags åkte han och hans gravida sambo Nanna Axelsson till Stockholm på en minisemester. Paret såg en konsert på kvällen och väl tillbaka på hotellet började Nanna att må illa. Det visade sig vara värkar och tidigt i lördags morse föddes lille August en månad för tidigt på Södersjukhuset i Stockholm. På grund av sin tidiga ankomst löper August stor infektionsrisk och ligger på gränsen till att drabbas av gulsot. Han får tidigast lämna Södersjukhuset på torsdag.
Anders tog kontakt med Landstinget Dalarna för att höra efter om de kunde få hjälp med att ta sig tillbaka hem till Leksand. Svaret: nej.
– De sa att det är buss eller tåg som gäller. Det enda de kunde betala för var resan tillbaka till hotellet som vi redan checkat ut från, berättar Anders.
Varken han eller Nanna hade räknat med att bli föräldrar så mycket som en månad tidigare än beräknat. Någon barnstol hade de till exempel inte med sig till Stockholm.
– Vi har inte köpt alla saker och har nog i huvudet ändå med allt annat som måste ordnas för att August föddes för tidigt. Vi trodde att vi skulle få hjälp, men i stället fick vi ett otrevligt bemötande. Man undrar lite varför man betalar skatt.
Lars Johansson är chef för upphandlings- och avtalsavdelningen på Landstinget Dalarna. Han avböjer att kommentera om familjen har rätt till någon typ av sjukresa innan han helt och hållet satt sig in i detaljerna i det här specifika fallet, då det inte hör till vanligheterna. Lars Johansson hänvisar till Dalatrafik, som sköter länets särskilda kollektivtrafik. Där har DT sökt ansvariga, dock utan resultat.

http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.5950614-de-far-ta-bussen-med-for-tidigt-fodd

Upptaxerades efter Skatteverkets Facebookjakt

sven-ingvar

Sven-Ingvar Hjertenvik, 58, driver företaget Digitala Foton och Film i Malmö, som hjälper folk att omvandla gamla foton och filmer till digital form. Till sin hjälp har han en husbil som han använder för att åka runt på mässor i Sverige och Europa för att locka kunder och utbyta erfarenheter.

”Missförstånd”

Efter en arbetsdag i Karlstad stannade Sven-Ingvar för övernattning med husbilen i Örebro. Innan han gick och la sig postade han en bild på Facebook och skrev ”semester genom Sverige” som kommentar. Då slog Skatteverket till. Enligt myndigheten var bilden tillsammans med bilens körjournal bevis på att Sven-Ingvar använder husbilen – som är skriven på företaget – privat.

Skatteverket beslutade därför att upptaxera företaget och han själv personligen med drygt 400 000 kronor.

Men enligt Sven-Ingvar är allt ett missförstånd. Han säger att han felaktigt använt ordet semester, när det egentligen rörde sig om en vila efter en arbetsdag.

– Det är enklare att skriva ordet semester, men jag gjorde fel och det försökte jag förklara för Skatteverket, men de lyssnade inte. I stället tog de skärmdumpar på bilden och använde konstigt nog som bevisning.

Ovanligt

Fallet överklagades till Förvaltningsrätten, som dock gick på Skatteverkets linje: Facebookbilden är ett bevis på att bilen användes privat.

Sven-Ingvar kan inte förstå rättens bedömning, och kommer att överklaga beslutet till Kammarrätten.

– Jag kan tycka att det är lite underligt att Skatteverket går in bland ens privata bilder och letar bevis och sen drar egna slutsatser. Jag hade precis börjat använda Facebook och ville vara lite social, men det blev ju väldigt dyrt.

På Skatteverket vill man inte kommentera det enskilda ärendet.

– Men vi har en skyldighet att utreda skatteärenden och då är social medier en del informationskällorna vi använder. Men det är inte särskilt vanligt att det sker, säger Anders Bäck, enhetschef på Skatteverket.

http://www.aftonbladet.se/minekonomi/article16839634.ab