Kategoriarkiv: Missnöje med media

Radiokanal anmäls – spelar för lite Elvis

P4 Örebro har anmälts till Granskningsnämnden av en besviken lyssnare.

Anledningen: kanalen spelar på tok för lite Elvis.

”Varför ska Elvisfans i Örebro län betala in dyra licenspengar när man hela tiden blir blåst på konfekten”, skriver anmälaren.

Han kallades ”The king of rock”, men frågan är om P4 Örebro håller med.

En besviken lyssnare har anmält kanalen till granskningsnämnden – för att de spelar för lite Elvis Presley.

Anmälaren skriver att P4 Örebro inte spelat en enda låt med Elvis mellan 6 juli och 31 juli, ”vilket inte är rimligt”.

”Varför ska Elvisfans i Örebro län betala in dyra licenspengar när man hela tiden blir blåst på konfekten, andra lokalradiostationer i Sverige diskriminerar inte tillnärmelsevis denna artist på liknande vis”, skriver anmälaren.

Anmäler för andra gången

Samma person har också anmält kanalen i maj i år.

”Radio Örebro har under årets första 19 veckor bara spelat Elvis Presley vid 8 tillfällen vilket får räknas som onormalt litet, därför vill jag anmäla radio Örebro för diskriminering av ovannämda artist” skrev anmälaren då.

Granskningsnämnden beslutade då att inte inleda en granskning.

Kanalchefen: ”Personligen har jag inte saknat Elvis”

Kanalchefen Helena Sträng säger att musiken för Örebro läggs centralt tillsammans med Karlstad, Gävle och Falun.

Hon ser ingen anledning till att agera, och påpekar att vem som helst kan anmäla vad som helst till Granskningsnämnden.

– Personligen har jag inte saknat Elvis, säger hon och skrattar.

– Även om jag vet att en del bra låtar finns det ju. Och vi spelar ju ganska mycket äldre musik och ganska mycket gammal rock och pop också.

Källa: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article21221475.ab

”Jag är så jävla fed up med intervjuer

Osympatisk, dumdryg och ondskefull. Under hela sin skådespelarkarriär har Per Morberg gestaltat obehagliga figurer. Men som brutal machokock i matlagningsprogrammet ”Vad blir det för mat” fick han i somras plötsligt känna på hur det är att bli folkkär. Fast han verkar inte vara särskilt glad för det när vi träffades över lunch.

Känns det inte lite märkligt att plötsligt bli folkkär som tv-kock?
– Ja, haha. Livet är märkligt, eller hur?
Men hur känns det?
– Jag skiter i det totalt, jag skiter i det. Jag skiter i alltihop!
Det tror jag inte att du gör.
– Jag hatar att göra intervjuer! Jag har gjort det i 25 år. Jag är fed up, jag är så fed up på att tala om vad fan jag gör för någonting och vad folk tycker om det. Samma jävla skit varenda gång. Kan vi inte snacka om någonting annat?
Vad vill du snacka om då?
– Ingenting egentligen. Inte ett skit! Jag vill bara sitta tyst hela tiden.
Du har inget att säga om det som händer innan och bakom, tankar och idéer, det som inte visas i tv?
– Jag tycker inte att det är intressant att berätta om det.
Varför inte? Du använder till exempel rätt okonventionella redskap. Skär lamm med sticksåg och skalar potatis med högtryckstvätt?
– Det har jag gjort i 15 år. Och det ser man ju där, vad fan ska vi sitta och prata om det för? Titta på det, säger jag. Folk kommer fram på gatan och säger: ”Fan, vad jag gillar ditt program”. Åtta personer på vägen hit stoppade mig och sa det. Då blir jag glad och säger tack. Det räcker! Jag har hatat den här jävla intervjusituationen ända sedan innan jag kom in på scenskolan. I 30 år!
Du vill inte ens ge ditt program extra uppmärksamhet nu när det sänds i mer undanskymda TV4 Plus?
– Jag skiter i det också. De får sända det var fan de vill! Det skiter väl jag i! Det får gå precis vad fan de vill! Måste jag ha några åsikter om det också? Vad är det du vill veta, vad är det jag ska berätta? Jag har ingen lust att lämna ut mig. Jag har ingen lust att tala om varför jag tycker det är jobbigt att bli intervjuad … Hur ska du göra reportage om det här då? Skriva att jag är en gris bara? Gör det! Eftersom du inte är intresserad av att prata så föreslår jag att vi avslutar lunchen under tystnad.
– Ja, har du inga frågor så kan vi avsluta den här intervjun.
Du vill ju inte svara på några.
– Jag svarar ju på frågorna hela tiden. Men du ställer ju inga.
Du, vi avslutar det här nu.
– Okej, det är inga problem för mig. Tack då.

http://touch.metro.se/noje/las-katastrof-interjun-med-per-morberg/Objgit!20_1257-45/?fb_action_ids=10151456407651459&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map=%5B10150112967783205%5D&action_type_map=%5B%22og.recommends%22%5D&action_ref_map

per morberg

Det är bara dunka-dunka i Radio Dalarna

Här är mannen som går tummen ned för Radio Dalarnas musikutbud.

– Dom spelar bara dunka-dunka. Det är en diskriminering av oss äldre, säger Stefan Anselius, 68, i Grycksbo.
Anselius är radiofreak.
Han äger ingen TV.
Nej, han lyssnar på radio i stället.
Och han anser sig själv vara en god lyssnare.
– Jag har lyssnat på musik i radion sedan jag var ung och rattade in Radio Luxemburg, säger han.
Han menar att många äldre tröttnat på Radio Dalarnas musik.
– Jag och många med mig lyssnar inte längre på kanalen. Det är för mycket dunka-dunka. Vi som vill ha mycket 40-, 50-, och 60-talsmusik får ratta in andra kanaler. I Radio Dalarna är den musiken helt borta.
Han tycker till och med att kanalen diskriminerar äldre lyssnare.
– Ja, så är det. Man tar väldigt lite hänsyn till att man har äldre lyssnare. Men är man en monopolkanal gör man väl som man vill.
– Det är ett jätteglapp mellan den musik som kanalen själv bestämmer och de önskeprogram som förekommer ibland.
– Lyssnarna har en helt annan musiksmak än de som bestämmer på radion, säger Stefan, som bor i Grycksbo sedan 30 år tillbaka och som nu är pensionär efter ett yrkesverksamt liv på ”Bruket” i samhället.
Själv gillar han blues, rock och country.
Men kallar sig musikallätare.
– Favoriten just nu är Kjell Fredriksson med ”Rallar-Anton”. Jag hörde den på Mora närradio. Det är en fin bit, säger han.
För att få sitt musikbehov i radio tillgodosett lyssnar han i stället mer och mer på de lokala närradiostationer han lyckas få in.
Det är ett trixande att försöka få in rätt frekvens sedan man flyttade sändarmasten, säger han.
– Men jag har en gardinstång på min antenn. Om jag riktar den åt rätt håll får jag in flera närradiostationer. Där spelar man musik i min smak.
Han lyssnar ofta på Radio Siljan från Mora och Gagnefs närradio.
– Där spelar man oftare den musik jag gillar. Och har man inga programpunkter kör man en musikslinga med musik nonstop.
Något hopp om ett förändrat musikutbud får inte Stefan av Radio Dalarnas chef Anna Gullberg:
– Sveriges radio P4 har en musikprofil, som handlar om populärmusik från de senaste 30 åren. Det ska vara en varierad mix av musik, där hälften ska vara svensk musik.
– Vi har ett gäng musikläggare som väljer ut vilken musik vi spelar. De tar hänsyn till vad undersökningar vi gör med allmänheten kommer fram till.