En man hörde i veckan av sig till polisen och ville anmäla att en annan man plogat en väg som han inte hade rätt att ploga.
Plogandet av vägen hade ägt rum på en väg på en ort i Strömsunds kommun och mannen som kontaktade polisen upplevde tilltaget som hänsynslöst.
Inledningsvis rubricerades anmälan som ofredande. Men polisen anser emellertid att det hela inte är en sak för dem att utreda. I botten till det det inträffade ligger en konflikt kring ett vägservitut och där man är oense om vem som har rätt att använda en väg.
Nästan en miljon kronor i bidragspengar fryser inne, när länsstyrelsen i sista stund säger nej till restaureringen av Lillån. Bland fiskevårdarna är besvikelsen stor. – Det känns så klart jävligt dåligt, laxen är redan trängd av den torra sommaren, säger de.
Eldsjälarna i Kungsbackaåns fiskevårdsområde har i många år arbetet med att förbättra villkoren för lax och havsöring i vattensystemet. Nästan alltid handlar det om stora insatser ideellt arbete, och en ständig jakt på tillstånd och finansiering. Men arbetet har också skördat stora framgångar. Både i Kungsbackaåns huvudfåra och i anslutande biflöden syns en ökande återväxt av lekfisk, efter de arbeten föreningen legat bakom. I tre olika etapper har de röjt och grusat lekbottnar, så att lax- och öringyngel lättare ska kunna överleva. Alla finansierade av länsstyrelsen.
Varit lyckat
– Och att det varit lyckat bekräftas av de elfisken vi gjort, där man ser en tydligt ökad yngelförekomst på de etapper vi åtgärdat. Tidigare fanns i princip ingen fisk alls på de sträckorna, säger Lars-Bruno Johansson, som sitter i styrelsen för fiskevårdsområdet.
Inför en fjärde etapp hade föreningen själva ordnat fram bidrag på drygt 900 000 kronor från Naturskyddsföreningen. Det handlade om finansiering ur en fond för ”Bra miljöval”, där Naturskyddsföreningen gett klartecken till att betala hela summan.
Tummen upp
– Vi var naturligtvis jätteglada för detta och vi fick ett tummen upp från kommunen, som också är en part i fiskevårdsområdet, berättar Johansson.
Men nu fryser pengarna inne, sedan länsstyrelsen plötsligt sagt blankt nej till fler fiskevårdande insatser i Lillån.
– Vi vet inte riktigt vad som hänt, men efter att vi sökte det nödvändiga tillståndet för vattenverksamhet, så åkte länsstyrelsens personal upp hit för ett på plats-möte. De dömde ut allt vad vi ville göra, och beslutade att vattendraget inte får röras, säger Johansson.
Är igenvuxen
Sträckan det handlar om är idag mer eller mindre igenvuxen av vass och växtlighet och skulle med rätt åtgärder kunna förvandlas till ett prima både lek- och uppväxtområde för laxfisk. Fiskevårdarna ville lägga tillbaka sten och grus på botten och de ville också plantera lövträd längs åns kanter, för att skapa skugga åt fiskynglen under varma sommardagar. Ett ökat bestånd av laxfisk skulle också underlätta för den sällsynta och hotade flodpärlmusslan, som finns i Lillån-systemet och som är beroende av laxfiskar för att fortplanta sig.
De föreslagna åtgärderna var på inget sätt kontroversiella, utan snarare väl beprövade metoder för att rädda fiskbestånd i små vattendrag. Men trots att fiskevårdarna överklagade fick de inget gehör.
Är förvånade
– Nej, snarare tvärtom. Länsstyrelsens beslut nu är att de förbjuder oss att göra någonting, säger Lars-Bruno Johansson.
Förvåningen över länsstyrelsens kovändning är stor. Längre upp i vattendraget finns andra projekt planerade bland annat för att skydda flodpärlmusslan. Deras larver behöver öring och lax för att överleva – larverna tar sig nedströms genom att hänga fast på fiskarnas gälar.
– Att då tacka nej till fler lekbottnar för öring och lax kan ju knappast underlätta för arbetet att rädda flodpärlmusslan, funderar Johansson.
Svårt för fisken
Samtidigt har den i år extremt torra och varma sommaren härjat hårt med fiskbestånden. Både lax- och öringyngel tillbringar sina första år i små åar och bäckar. I sommar har mängder av mindre vattendrag torkat ut och det talas om att hela generationer fiskar slagits ut. I ljuset av det är förstämningen stor bland fiskevårdarna.
– Detta känns jävligt dåligt. Vårt uppdrag för medlemmarna, och notera att kommunen är en av dem, är att bedriva fiskevård. Laxen är redan en hårt trängd art, detta gör ju naturligtvis inte saken bättre, säger han.
Per Leander, miljövårdsdirektör på länsstyrelsen i Halland, förklarar myndighetens ställningstagande med att den aktuella sträckan av Lillån utgör hemvist för arter som kan hotas av eventuella fiskevårdande insatser.
Större perspektiv
– Vi tittar på detta med olika ögon, tror jag. Fiskevårdarna har sitt perspektiv, där de främst ser till fisken. Vi har ett vårt perspektiv, som kanske tar större hänsyn till alla arter som finns i området, säger han.
De förlorar nästan en miljon i finansiering, pengar som låg klara. Vad säger du till dem?
– Jag kan hålla med om att detta är olyckligt, om de redan gjort tidigare etapper med arbete på sträckan. Många gånger kanske det är lättare att söka ett enda tillstånd för ett större område, när man vill göra insatser som de här.
Lokalt kallas denna delen av Lillån för ett ”paddedike”, helt igenvuxet. Varför ska det skyddas?
– Vi ser en ganska unik miljö, där ån eroderat och skurit ner i jordlagren, det finns inte många sådana kvar. Vi bedömer att den är väldigt värdefull och skulle förstöras av att röjas upp för fiskevård, säger Per Leander.
