Lokaltidningsbesvikelse.se önskar en God Jul och ett Gott Nytt år med en klassisk lokaltidningsbesvikelse från 2009
månadsarkiv: december 2012
Namnbråk blossar upp kring ”Hobbit”
I Sverige blossar ett namnbråk upp kring storfilmen ”Hobbit”.
En privatperson känner sig kränkt på grund av en av dvärgarnas efternamn och söker upprättelse.
– Det är som att få ett slag i ansiktet, säger Yvonne Ekenskjöld, 68.
”Hobbit” är vinterns storfilm på bio.
Filmen, som är baserad på författaren J.R.R. Tolkiens ”Bilbo – en hobbits äventyr”, berättar historien om hur hobbiten Bilbo slår följe med 13 dvärgar på en äventyrlig resa.
Nu blossar ett namnbråk upp kring filmen.
”Rätt borde vara rätt”
Det översatta namnet på dvärgarnas ledare, Torin Ekenskölde (Thorin Oakenshield), har fått en privatperson med ett mycket liknande efternamn att reagera starkt.
– Det är som att få ett slag i ansiktet. Jag anser att vårt namn inte ska förknippas med sagofigurer. Jag tycker faktiskt att det är kränkande, och det är kränkande att de inte har hört av sig i ett tidigt skede för att höra hur vi ser på det, säger Yvonne Ekenskjöld, 68.
Hon har sökt juridisk vägledning men säger sig inte vilja starta en process mot filmbolaget Svensk filmindustri (SF).
– Jag vill att de ska ta bort namnet från undertexterna men jag har faktiskt inte råd att processa mot stora drakar. Men även om man är liten och obetydlig borde ju ändå rätt vara rätt. De skulle ha vänt sig till mig under sin research, säger hon.
Är ingen bråkmaja
Den första översättningen på svenska av Tolkiens bok utkom 1947. Efternamnet Ekenskjöld ska enligt uppgift ha tagits av familjen i början av 2000-talet. Översättningen är inte heller exakt överensstämmande med familjens efternamn.
– Det spelar ingen roll för det får inte vara likalydande. Jag vill påpeka att jag inte är en bråkmaja, men jag är väldigt ledsen över det här. När jag pratat med SF:s jurist har jag fått som svar att det var fritt fram eftersom namnet inte är förknippat med ett företag eller en stiftelse, säger Yvonne Ekenskjöld.
Stefan Klockby, informationschef på SF, bekräftar att en av bolagets jurister varit i kontakt med kvinnan. Han säger även att de inte på något sätt har avfärdat hennes önskemål.
– Vi har sagt att vi ska titta på detta för att reda ut om vi eventuellt har gjort ett fel. Under måndagen bad vår jurist kvinnan att hennes juridiska ombud ska kontakta oss, säger han.
Källa:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article15947462.ab
Någon la vantarna på mössan
Sanna Persson lånade ut en nyinköpt mössa till sin mamma, som gav sig av på en shoppingtur till Röda korset. Där tappade hon den på golvet. Tio minuter senare hade personalen sålt den.
Det var i tisdags som Sanna Perssons mamma lånade mössan. Ett värmande nyinköp inför kvällens utematch mellan Brynäs och Timrå. – Den var jätteskön i fuskpäls och gick ner över kinderna, säger hon. Efter en runda i Röda korsets butik på Brynäs, upptäckte Sannas mamma att hon tappat mössan. Men när hon gick för att fråga efter den i kassan, fick hon en överraskning: personalen hade sålt mössan. – Vi har ju inget eget sortiment så det kan vara svårt att veta riktigt vad som är vårt. Det här är väldigt olyckligt, säger Jenny Björklund, butiksföreståndare. Sanna Persson jobbar själv i butik, och brukar ofta hitta kvarglömda vantar och mössor. Hon tycker att personalen borde ha förstått att mössan inte kom från den egna butiken. – Om någon lämnar in en jätteblöt mössa kan man väl lägga undan den och vänta i en timme. Har ingen kommit under dagen och hämtat den kanske man kan sälja den, säger hon. Mössan kostade 300 kronor när Sanna köpte den. Personalen på Röda korset sålde den för 30 kronor, och har nu erbjudit lika mycket i ersättning för den förlorade mössan som man jagar febrilt. – Vi gör vårt bästa för att få tag i kunden så att vi kan köpa tillbaka den. Jag skulle gladeligen ersätta allt, men vi får inte bara ta pengar från kassan och ge, det är mot våra regler, säger Jenny Björklund. Men för Sanna Persson handlar det inte om pengar, snarare vill hon ha en ursäkt för det som inträffat och efterlyser skärpta rutiner så att det inte inträffar igen. Och mössan då? – Den andra kunden har ju köpt den i god tro, då är det inte snällt att han ska gå miste om den heller. Jag har bestämt mig för att köpa en ny mössa, men det blir ingen för 300, och mamma kommer inte att få låna den, säger hon och skrattar.
http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.5374137-na-n-la-vantarna-pa-mossan
Hövdingens snålfika tog udden av kalaset
Nye landshövdingen Sven-Erik Österberg får bottenbetyg för sitt första allmänna kaffekalas på residenset. – Det var nästan komiskt snålt tilltaget, säger Kristina Emilsson, från Älvsbyn.
– Skäms, landshövdingen! Vad är det egentligen för signal du vill skicka ut till länets vanliga medborgare? undrar Kristina Emilsson. Den årliga fikabjudningen i residenset hos landshövdingen har genom årtionden utvecklats till en lika uppskattad som eftertraktad tradition. Under ett drygt decennium har bjudningarna förrättats på trettondagen – och 300 biljetter har alltjämnt gått åt som smör i Saharasol. Framflyttat- Det här är kanske enda tillfället då ”vanligt folk” fått chansen att möta landshövdingen och dessutom under lite festliga former, konstaterar Kristina Emilsson. Sven-Erik Österberg har dock som första förändring valt att flytta kalaset från trettondagen till första advent – och i söndags körde därför föranmälda Kristina Emilsson, hennes man Per-Erik och en bekant från Älvsbyn till residenset i Luleå för den hett emotsedda träffen. – Jag tror inte Österberg förstått vidden av att upprätthålla en gammal betydelsefull tradition. Det kan låta förmätet, men maken till snålfika får man faktiskt leta efter, säger Kristina Emilsson. Bakverken borta- Tidigare år har stora bakverk, sju sorters småkakor, hembakade wienerbröd och andra överraskningen lyfts fram, och det är ju liksom det som är grejen. I år serverades några torra saffransbullar från nästan tomma fat, till synes köpta pepparkakor och varsin bondkaka. – Den gamle hövdingen, P-O Eriksson, gick på sin tid runt och pratade med alla oss vanliga dödliga. Visade intresse och engagemang. Det skapade ett gemyt och en trivsel som var som borttrollad nu när Österberg nöjde sig med att skaka hand vid ingången för att sedan aldrig visa sig, säger Kristina Emilsson. ”Snopet och snålt”- Som sagt, jag vill inte låta otacksam, men det här kändes bara snopet och snålt. Vi var 7-8 runt vårt bord som alla tyckte likadant. Har länsstyrelsen plötsligt fått så dålig ekonomi att det inte finns utrymme för att upprätthålla en god norrbottnisk tradition med annat än fattigfika? – Österberg är ju söderifrån, kanske behöver han en spark i baken för att begripa att gott värdskap är mer än pepparkakor och ett enkelt korthugget ”hej”, inflikar Per-Erik Emilsson.
Vill inte ha ungdomar på våningen ovanför
Det kan bli aktuellt med ungdomsbostäder på en våning ovanför äldreboendet på Tors Backe och i ett intilliggande hus på mellan sju och nio våningar. Nu oroar sig de äldre för att ha ungdomar boende så nära inpå och protesterar mot förslaget.
Det kommunala bostadsbolaget informerade i förra veckan om att de planerar att bygga nya ungdomslägenheter i en helt ny våning av byggnaden och ett nytt intilliggande hus.
Det nya huset föreslås vara mellan 7-9 våningar högt. – Det är klart att det är bra att de vill bygga bostäder till ungdomarna, det behövs verkligen. Men det ska inte gå ut över oss äldre, menar Gurly Rosén.
De boende på Tors Backe ser flera problem som kan medfölja byggnationen av nya ungdomsbostäder i anslutning till äldreboendet. – När bostäderna byggs kommer det ju att borras och låta väldigt mycket. Vi har inget jobb vi kan fly till dagtid. Vi bor här för att få lugn och ro under våra sista år, inte för att leva på en byggarbetsplats. Det är inte mänskligt, säger Gärd Stålhammar. Om ungdomsbostäderna intill järnvägen vid Sollentuna station blir verklighet tror inte de äldre att det blir bättre när de väl är färdigställda.
De tror inte att det är någon lämplig lösning att kombinera ungdomars och äldres boenden på det föreslagna viset. De är rädda att de kommer att uppleva platsen som mer otrygg om ungdomarna vistas utanför boendet, använder samma hissar eller spelar hög musik. – Det kommer att bli mycket mer trafik här. Det är redan många som måste använda hissarna. Tänk om vi äldre också ska dela dem med ungdomar i framtiden. De kommer såklart ha fester och ha vänner här. Man kan ju fråga sig vad Sollentunahem tänkt på egentligen, säger Gurly Rosén. – Man minns själv hur det var när man var ung. Det är klart man festade. Det är verkligen inte bra lösning att ha ungdomar och äldre boende så nära varandra på det här viset, anser Gunnar Torstensson.
Nu har de äldre på Tors Backe bestämt sig för att protestera mot förslaget. De har påbörjat en namninsamling på boendet och hoppas att deras ansträngningar ska göra att Sollentunahem lyssnar på dem. Samtidigt är de oroliga att deras synpunkter inte värdesätts särskilt mycket. – Egentligen har de nog redan bestämt sig, tror Sven Backman.
Trots det menar de att det känns viktigt att säga vad de tycker, för äldre som kommer att bo på Tors Backe i framtiden. Sollentunahems VD, Lars Callemo, säger att han inte förstår de äldres oro inför eventuella bostäder intill Tors Backe. – Att det kan bli vissa störningar är sådant som förekommer när man bygger, men då får vi kanske anpassa tider i liknande det i ännu högre utsträckning än annars. Han säger att Sollentunahem fått i uppdrag att undersöka platser att bygga ungdomsbostäder på.
Det har varit oroligt vid ungdomsboendet i Edsberg, ser du risk att det blir samma problem om det finns ungdomsbostäder vid Tors Backe?
Är just ungdomsbostäder lämpliga där?