månadsarkiv: september 2014

Familjen förlorade en tvilling: ”Förtvivlade”

Vården av den gravida tvillingmamman Sandra Camper, 23, kostade över hundratusen kronor.

Men när pappan Pierre Lundqvist, 30, skickade in krav på ersättning för alla sjukresor familjen gjort ville Region Skåne pruta bort en tusenlapp.

– Jag kan tycka det är dumsnålt i sammanhanget. Vi följde vägvisningen till sjukhuset, men Skånetrafiken påstår ändå att det inte stämmer.

Familjen har precis kommit hem till bostaden i Vellinge efter den traumatiska upplevelsen kring förlossningen.

I famnen har de lilla Matilda, fyra månader. Dottern vägde 670 gram när hon föddes och väger 2 570 gram nu.

– Vi har inte landat i detta ännu. Vi är både glada över vår dotter, men samtidigt förtvivlade förstås över vi miste vårt andra barn, säger Pierre.

Sambon Sandras tvillinggraviditet var normal fram till 20:e veckan. Av läkarna hade de fått veta att det var enäggstvillingar.

– Men sedan hände något, en så kallad tvillingtransfusion där all näring gick till bara det ena barnet, säger Pierre.

Ena tvillingen överlevde

För att rädda situationen skickades familjen vid två tillfällen till experter på Huddinge sjukhus där en operation skulle rädda graviditeten.

Vid den typen är det 70 procents chans ett ena barnet klarar sig och 50 procents chans att båda överlever.

Pierre berättar om de omskakande dagarna där familjen vid första tillfället körde i egen bil till sjukhuset i Stockholm. Andra gången blev de rekommenderade att ta en bårtaxi. Enbart den resan gick på 8 000 kronor. Hemresan till Skåne skedde med flyg.

Men den 14 juni insåg läkarna att de intensiva insatserna inte skulle räcka. Det blev akut kejsarsnitt där det ena barnet överlevde och det andra dog.

– Vi var införstådda med hur det kunde gå. Men det var ändå en stor chock, intygar både Pierre och Sandra.

Föddes i vecka 25

Den överlevande babyn föddes i vecka 25 plus tre dagar och vägde 670 gram. I 45 dagar vårdades lilla Matilda på neonatalavdelningen vid universitetssjukhuset i Lund, först i respirator och sedan i kuvös.

Och varje dag körde Pierre och Sandra i egen bil från bostaden i Vellinge till sjukhuset i Lund för att delta i vården.

Från sjukhusets sida gjorde man tydligt klart att resorna var att betrakta som sjukresor och att föräldrarna skulle få ersättning för sina utlägg.

Det blev sammanlagt 378 mil innan lilla Matilda den 1 augusti fördes över till mer normal vård på sjukhuset i Malmö.

”Står bara för 3,6 mil”

– Jag vet att jag ställde trippmätaren i bilen och följde dessutom alla skyltar om bästa vägen till sjukhuset. Jag har inte satt upp en enda kilometer extra, utöver kanske den sträcka det tagit att irra runt inne på sjukhusområdet för att leta efter ledig parkering, säger Pierre.

Ändå har han mötts av tvivel och ifrågasättande kommentarer kring sin reseräkning.

– Jag har fått tydliga besked att de bara står för 3,6 mil per enkelresa. Jag blev helt paff när jag fick svaret. De påstod att de tagit uppgifterna från Eniro.

Pierre har ännu inte fått några pengar från Skånetrafiken.

– Vi står inte och faller med detta. Men jag kan ändå tycka det är småsnålt i sammanhanget. Det är möjligt att det finns en kortare sträcka, men då måste man nog åka över stock och sten för att komma fram.

Skånetrafiken: Har respekt för familjen

Ann Persson, platschef för färdtjänst och serviceresor inom Skånetrafiken, säger att handläggarna har ett reglemente att förhålla sig till. Ersättningen är 17 kronor per mil med privatbil, minus egenavgifter. En person som exempelvis färdas 68 kilometer har en egenavgift på 118 kronor. Är man två blir avgiften dubbel.

– Jag har all respekt för den här familjen, men jag kan inte tänka mig att det gjorts något fel vid handläggningen. Vi följer Eniros uppgifter om vägavstånd och det är kortaste vägen som gäller, upprepar Ann Persson.

Hon uppmanar familjen att lämna in synpunkter om man inte är nöjd med handläggningen. Själva beslutet går dock inte att överklaga.

Källa: http://www.expressen.se/kvallsposten/familjen-forlorade-en-tvilling-fortvivlade/

Skulden som aldrig försvinner

istvan

Han lever på existensminimum för att betala sin skuld – men den försvinner aldrig. Nu har Istvan Horvath fått förslag om skuldsanering – med fem år till på existensminimum.

Från myndighetshåll kommenterar man glatt hur roligt det är att han kan komma att få sådan skuldsanering.
Men för Istvan känns det inte så. Han är nedslagen.
– Jag ska leva på existensminimum i fem år till. Ska jag ha det så här till jag dör? Jag har inget liv, säger han.

– Jag har betalat och betalat, nu borde jag ha betalat den summa jag var skyldig.
100 000 kronor lånade Istvan av Nordea för 20 år sedan, 1992.
En sammanställning som NA nu har gjort visar att han har betalat åtminstone 156 000 kronor för det lånet.

Ändå kvarstår 81 000 kronor av själva kapitalskulden. Dessutom har han en ränteskuld på lånet som är ännu större, 87 300 kronor.
136 000 kronor av de 156 000 kronorna som Istvan har betalat genom åren är enbart räntor på lånet. Inkomsten räcker nämligen bara till räntorna när Kronofogden varje månad drar pengar och Istvan får existensminimum att leva på.

NA berättade i november förra året om Istvans situation, som en av hundratusentals i Sverige med mångåriga skuldbördor.
Istvan tog 1992 ett banklån för att hjälpa en släkting, ägaren till den restaurang där han var kock, i en svår ekonomisk situation.

– Det var ju underligt att jag fick ett lån, jag var inte ens delägare i restaurangen. Men så var det då, säger han.
Ganska snart efter det såldes restaurangen – men trots försäljningen fanns det inte pengar att betala Istvans lån.

Kronofogden berättade i samband med NA:s artikel i november att myndigheten ska arbeta mer aktivt för att färre ska sitta fast i en mångårig skuldfälla, och uppmanade Istvan att söka skuldsanering.

– Jag frågade för ungefär 15 år sedan om skuldsanering. Men min skuld var för liten, om jag hade haft en miljonskuld hade det varit annorlunda, det svaret fick jag, berättar Istvan.
Därför hade han inte ansökt tidigare.
– Jag har betalat i så många år, och levt på existensminimum länge.

– Därför känns det så tungt att fortsätta på existensminimum i fem år till. Därför jag är nedslagen trots förslag om skuldsanering. Jag kan ju inte göra något i mitt liv.
– I min ansökan hade jag begärt att få en kortare skuldsanering än fem år. Kanske tre år.
60 240 kronor ytterligare. Så mycket ska Istvan betala under de kommande fem åren, enligt planen för skuldsaneringen. Nu har han accepterat den för att komma ur situationen.

Han kommer att ha betalat 216 240 kronor för ett lån på 100 000 när skuldsaneringen är avslutad om fem år
– Det är en tung vandring. Jag blir 74 år om fem år, jag har astma och hjärtfel. Men jag kan inte göra annat, säger Istvan.

Källa: http://na.se/nyheter/orebro/1.2620617-skulden-som-aldrig-forsvinner

Knarkmotiv chockade föräldrar

catrinjohansson

Catrin Johansson fick en chock när hennes sons nya skateboard hade ett marijuanablad som motiv och budskapet att drogen borde legaliseras.
– Jag tycker att det är hemskt att man utnyttjar naiva ungdomar som budbärare för droglegalisering, säger hon.

På nätet är hela skatevärlden full av symboler för droger och för legaliseringen av marijuana.

Catrin Johansson i Sundsvall lät sin 14-årige son beställa en ny skateboard på nätet. Men när den kom hem blev det bråk.
– Vi blev chockade och arga, vi vill inte bidra till att vårt barn är en reklampelare för drogindustrin, säger hon.

Sonen blev ledsen, han hade inte sett vad symbolen på skateboarden egentligen föreställde. Han beställde bara den han tyckte var snyggast. Nu undrar Catrin Johansson om liknande produkter säljs i butikerna, riktade till ungdomar.

– Vi har åkt runt och besökt de vanligaste sportbutikerna i Sundsvall som säljer skateboards och skatekläder, men har inte hittat några produkter med marijuanasymbol eller drogliberala budskap.

Däremot kryllar det av sådana produkter på nätet.
– Det är skrämmande att nästan alla märken har någon produkt som har liknande budskap, säger hon.

Sonens skateboard, den kan inte skickas tillbaka men han kommer inte heller att få använda den som den är. Nu ska den slipas ner och lackeras om.
– Han blev jätteledsen först, men nu är han glad igen och planerar hur den ska se ut när den är klar, säger hon.

Källa: http://www.st.nu/medelpad/sundsvall/knarkmotiv-chockade-foraldrar