Kategoriarkiv: Okategoriserade

Får köpa egen vård

Margareta Svensson, 66 år, lider av spinal atrofi som är en neuromuskulär sjukdom som orsakar muskelsvaghet.

Det är en lömsk sjukdom som går i skov och för att hon inte ska få allt svårare att röra sig är hon helt beroende av att hålla i gång kroppen. Särskilt behöver hon tänja ut benen.

– Helst skulle jag behöva göra det varje dag, men från landstinget har jag bara sjukgymnastik en gång i veckan. Det räcker inte och därför köper jag på egen hand ett terminskort på Bosön så att jag kan träna där två dagar i veckan, berättar Margareta Svensson när vi träffas hemma i lägenheten med utsikt över Mälaren i Kallhäll, nordväst om Stockholm.

Sjukdomen kom smygande i slutet av 1980-talet, men det tog ett par år innan hon fick diagnosen. I början hade hon bara svårt att gå eftersom benen inte lydde henne, men med tiden blev det allt jobbigare. Hon fick börja gå med kryckor, först en och sedan två. Nu sitter hon nästan alltid i rullstol.

– Det finns ingen behandling att sätta in och det går inte att operera. Så därför måste jag ha en bra sjukgymnastik som håller i gång musklerna. Och det får jag på Vintertullen en timme i veckan, det är jättebra och det kostar mig bara en patientavgift per gång. Men jag måste ha mer, annars mår jag inte bra, säger Margareta Svensson.

Kortet på Bosön kostar 700 kronor per termin. Då får hon tillsammans med andra ryggmärgsskadade styrketräna 2,5 timmar under två pass i veckan. Dessutom försöker hon då och då att simma och via neurologen på KS i Solna får hon vart tredje år åka till Vintersol på Teneriffa.

– Man får vara där i fyra veckor på vintern och man tränar fem dagar i veckan. Efter det mår man som bäst och som tur är har jag bara fått avslag en gång, säger hon.

Men Margareta Svensson är bara en av många patienter som vill att det satsas mer på rehabilitering. Utbudet måste öka och kvaliteten höjas. Men för några handlar det om att överhuvudtaget få någon rehabilitering.

Christer Wahlbäck, 61 år, bor i Borlänge och är avtalspensionär. Sedan tio år har han också MS (multipel skleros) och är rullstolsburen. En dag i veckan får han sjukgymnastik – men bara under vintern.

– Det är hur konstigt som helst, men så verkar reglerna vara. Under sommarhalvåret får jag klara mig själv med hantlar och en speciell träningscykel. Det är klart att jag är missnöjd och skulle vilja mötas av ett större engagemang av landstingets läkare, säger Christer Wahlbäck.

Han vågar inte klart säga att han skulle må bättre och hålla tillbaka sjukdomen om han fick mer rehabilitering. Men det verkar troligt.

– Kroppen fungerar alltid bättre efter träning, jag känner mig mindre stel och då mår man bättre. Helst skulle jag vilja ha fysträning flera gånger i veckan året runt, men det säger landstinget nej till. Det verkar inte som man prioriterar den saken för oss som är kroniskt sjuka, säger han.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/manga-far-kopa-egen-vard_6410450.svd

Utlovad renovering uteblev

Lämna ett svar

Badrummet var mögligt och tapeterna trasiga. Dagen före inflyttning upptäckte Frida Karlsson att lägenheten som Västerstaden lovat renovera inte gick att bo i.

– Det har varit ett kaos rent ut sagt, berättar hon.

Som så många andra studenter i Örebro har Frida Karlsson haft svårt att hitta någonstans att bo. Hon läser beteendevetarprogrammet på Örebro universitet och flyttade hit från Småland för ett år sedan. Hon har bott i ett vardagsrum i Brickebacken och i en pytteliten lägenhet på Hertig Karls allé. Men så skulle hon få ett förstahandskontrakt i Varberga genom Västerstaden.

– Det var en stor tvåa med trägolv men det var mycket som behövde göras. Bland annat måste badrummet renoveras, det var fullt av mögel. Det var också stora hål i tapeten och flottfläckar på väggarna.

Ingen information
Västerstaden lovade att lägenheten skulle renoveras och Frida betalade in en första månadshyra. Den 15 juli skulle hon flytta in. Frida visar hyreskontraktet hon fick av Västerstaden.

– Dagen före, den 14:e, försökte jag få tag i nyckeln. Jag hade inte fått någon information eller något välkomstbrev från Västerstaden. De var också svåra att få kontakt med. Jag ringde massor av samtal.

Västerstaden har inget eget kontor i Örebro utan FF-fastighetsservice har hand om det praktiska. Där fick Frida tag i en av de anställda.

– Mannen sa att han hade letat men det fanns ingen nyckel till lägenheten, han hade inte heller fått några papper på att jag skulle flytta in.

Till slut lyckades FF-fastig-hetsservice att komma in i lägenheten. Väl därinne visade det sig att inget hade gjorts. Lägenheten var i lika dåligt skick som tidigare.

– Jag började nästan gråta när jag fick höra det, säger Frida, som efter några timmar till slut fick tag på Västerstaden.

– De bad om ursäkt och sa att ärendet hade fallit mellan stolarna. Kvinnan jag pratade med sa att hon skulle försöka ordna fram en lägenhet, vilken som helst, men jag kände att de misskött sig så gruvligt att jag inte hade något förtroende kvar för dom.

Pengarna uteblev
Frida bad att få kontraktet rivet och Västerstaden gick med på det. Hyran skulle betalas tillbaka dagen därpå.

– Men några pengar kom inte och nu har alla gått på semester. Jag har mejlat flera gånger men inte fått något besked.

För Frida blev det en jobbig och stressig tid som följde. Hon var tvungen att snabbt försöka få tag i någon annanstans att bo, sov några nätter hos sin bror och lyckades till slut få tag i en andrahandslägenhet där hon nu kan bo tillfälligt.

Når inte Västerstaden
– Jag har mått skitdåligt under den här tiden, säger hon. Det är inte okej att bli behandlad på det här sättet. Dessutom har jag inte fått tillbaka hyran. Jag har ändå sparade pengar och ett sommarjobb men tänk om det hade hänt någon annan som har sämre ekonomi. Hur hade man klarat sig då?

Västerstaden har semesterstängt och något journummer där man kan få tag i någon ansvarig finns inte. Men FF-fastighetsservice finns på plats. Där beklagar arbetsledare Bo Nordström djupt det som skett.

– Det är jättetråkigt att hon råkat ut för det här. Någonstans har det här ramlat mellan stolarna.

Skämmigt
Bo berättar att han själv sett lägenheten och badrummet och insett att det krävs en mer omfattande renovering. Han har därför bollat ärendet vidare till den ansvarige förvaltaren på Västerstaden som har Örebro som ansvarsområde men finns i Stockholm.

– Den förvaltaren sa att hon skulle ta tag i det. Så här stora projekt måste förvaltaren själv fatta beslut om. Sen släppte jag det. Men det är riktigt skamligt att det inte har blivit gjort, suckar han.

NA sökte under fredagen ansvarig på Västerstaden men fick inte tag i någon.

Orginalartikel