Eva tog strid mot grannens vävstol

Eva tröttnade på dunkandet från grannens vävstol och klagade hos hyresvärden.Värden hade godkänt vävningen och Eva ifrågasätter var gränsen går för vad man får göra i en lägenhet.
vavning

De båda kvinnorna har bott grannar, vägg i vägg, i över tio år. Men det var först när Eva blev pensionär och var hemma mer på dagtid som hon började uppleva ljuden från grannlägenheten som jobbiga.

– Det är som att bo i en ihålig stubbe som någon står och knackar på. Vävning är en hobbyverksamhet och borde jämföras med att snickra. Jag undrar om man får göra det i en lägenhet, säger hon.

När hon inte fick gehör hos värden, Bostadsstiftelsen Platen, vände sig Eva till hyresnämnden. Hon ville att nämnden skulle ålägga Platen att ta tag i problemet.

En ljudmätning gjordes i Evas sovrum. Den visade att ljudnivån inte överstiger gränsvärdena. Men företaget som gjorde mätningen rekommenderar ändå att vävstolen placeras på en gummimatta eftersom ljudet sprider sig via golvet.

Sedan mätningen gjordes har det varit tyst från grannlägenheten. Eva valde därför att ta tillbaka sin ansökan till hyresnämnden.

– Nu känns det bra trots allt, för störningarna har upphört och det var ju vad jag ville. Och hyresnämnden har sagt att om det börjar igen så kan de ta upp ärendet på nytt, säger Eva.

Grannen berättar att hon slutat för att undvika konflikt, men att hon saknar sin vävning och överväger att börja igen. Åtminstone när hon vet att Eva inte är hemma.

– Det är det enda jag har att göra på dagarna. Det här är för ledsamt, säger hon.

Jennifer Myrén, ärendehandläggare på Hyresgästföreningen, har hjälpt Eva att driva ärendet.

– Det viktigaste är att hon är nöjd. Samtidigt hade det varit bra att ha fått ett beslut som vägledning om det är okej att ha en vävstol i en lägenhet eller inte. Det är ett knepigt fall, säger hon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *