månadsarkiv: juni 2015

Laila saknar ben men nekas taxi

 

Laila Östlund fick inte åka färdtjänstbuss till barnbarnets studentfirande i Västerås – trots att hennes ben är amputerade. Länstrafikens nej gjorde att Laila ställde in resan

 laila

Rullstolsburna Laila Östlund, 72 år, undrar vad som krävs för att få åka färdtjänstbuss.
– Går det verkligen att vara mer handikappad än vad jag är? frågar hon sig.
Laila har rätt till färdtjänst inom länets gränser, men behöver hon åka utanför länet måste hon ansöka om att få färdtjänstbuss.

Det är handläggare på Länstrafiken som tolkar lagen och beskedet därifrån är: Ingen färdtjänstbuss, utan i stället tåg med betald ledsagare. Dessutom skulle Laila själv ordna med färdtjänsttransport från Västerås station till barnbarnets adress.
– Jag har ingen som kan vara ledsagare på tåget. Och även om jag hade det gick det inte att ta sig från tågstationen hem till mitt barnbarn. Jag kollade nämligen genom att ringa flera taxibolag i Västerås. De sa bara att vi har inte den tjänsten, berättar Laila.

Krånglet har pågått länge. För fyra år sedan ville Laila åka på ett annat barnbarns bröllop i Göteborg. NA berättade om fallet då Laila först nekades men till slut fick ja.
Laila betraktas fortfarande inte som tillräckligt funktionshindrad för att ha rätt till färdtjänstbuss.
–  Mamma kan inte åka vanlig bil på grund av handikappet. Annars hade jag självklart skjutsat henne till Västerås, säger Gunilla Axlfredsson, dotter till Laila och den av Lailas fyra barn som bor i Örebro.

Lailas amputerade ben beror på en strålskada. Laila blev sjuk i cancer och för att bota henne krävdes strålning. Men strålningen skadade Lailas ben så svårt att de måste amputeras . Laila har också stomipåse och kateter på grund av strålningen.
– Jag blir ju inte yngre heller. Mina händer börjar bli svaga och jag kan inte rulla mer än korta sträckor.
Inga ben, stomipåse och kateter, men Länstrafikens handläggare låter sig inte påverkas.

Laila har på nytt fått avslag och ska åka allmäna kommunikationsmedel till Västerås, punkt slut.
– De säger att handikappade människor ska kunna leva precis som alla andra men i verkligheten är det långt därifrån. Nu har det här retat mig så pass länge att jag inte kan vara tyst längre, säger Laila.
Hon försäkrar att det inte skulle bli någon stor kostnad för samhället om hon skulle få beviljat färdtjänstbuss. Max en gång om året skulle hon använda sig av möjligheten, bedömer hon
– Om det här är rätt skött innebär det att jag blir jätteisolerad i mitt hem.

 

Källa: http://na.se/nyheter/orebro/1.3034409-laila-saknar-ben-men-nekas-taxi

Sverige var inte det land Jaafer fick höra om

jafeer

De kom till Sverige för ett nytt liv men undrar när det ska starta.

– Hur kan era politiker säga att det bara är för alla att komma hit, när det inte ens finns jobb och bostäder? Jag förstår det inte, säger Jaafer från Aleppo i Syrien.

 LT träffar Jaafer, 30 år. Utbildad ingenjör. Hade hus, bil och internet innan kulorna började vina. Aleppo var en modern stad innan kriget, med en välbeställd medelklass. Det är också de som har haft råd att komma till Sverige.

– Jag kom via Turkiet. Jag betalade 60 000 kronor för att komma till Sverige, säger Jaafer.

Han kan aldrig återvända till sitt hemland, säger han.

– Det alternativet finns inte. Mitt namn är överallt. Jag skulle bli dödad direkt. Du kan inte lita på någon i Syrien, säger Jaafer, som inte vill vara med på bild.

Jaafer och en kompis från Syrien har tagit med mig till deras rum, bort från firandet och musiken under fredagens ”öppet hus”. Vi pratar om allt; musik, sociala medier och globalisering. Jaafer konstaterar:

– I dag närmar vi oss alla varandra. Titta, du är från Sverige men vi sitter här och har samma musiksmak. Vi har nästan samma typ av kläder. Likadan mobiltelefon. Båda har Facebook. Och nu håller vi också på samma fotbollslag, säger han och syftar på Östersunds FK.

Jaafar är både välutbildad och allmänbildad, och han vill inget annat än att stanna i Östersund.

– Jag är så tacksam för att ha kommit hit. Det svenska folket har varit så vänliga. Nu känner jag mig trygg och vill planera för min framtid här i Sverige. Men tyvärr finns det inga jobb. Jag har varit inne i Östersund flera gånger och sökt praktikplats – det finns ingenting. Alla säger att de inte har möjlighet att ta emot mig, säger Jaafar frustrerat.

– Tänk dig själv. Du är journalist, men så tvingas du flytta på grund av krig. Du förlorar allt. Jag kan inte bli annat än städare här, om jag ens kan få ett jobb. Det gör mig ledsen, säger han.

Flyktingsmugglarna sålde ett paradis kallat Sverige för 60 000 kronor – ett Sverige som inte finns.

– Här skulle det finnas jobb och bostad. Men jag har märkt att det inte är så enkelt. Jag ser mycket på tv och jag får höra om svenska politiker som säger att alla kan komma till Sverige. Hur kan era politiker säga att det bara är för alla att komma hit, när det inte ens finns jobb och bostäder? Jag förstår det inte.

Grytan bebos i dagsläget av många syrier. Abdulla Issa, 19, är en annan. Han kommer från en mindre stad av Östersunds storlek. Där har han kvar sin familj.

– Jag saknar allihop väldigt mycket men hoppas att de snart ska kunna komma till Sverige. Det är ett fantastiskt land. Här vill jag studera och sedan skaffa mig ett jobb. Det är min plan.

Men även Abdulla Issa har sina farhågor.

– Som jag förstår det finns det inte jobb åt alla. Det är tufft, men här i Sverige är det inte krig. Människorna är vänliga. De gillar oss som kommer från Syrien, säger han.

Källa: http://www.ltz.se/jamtland/ostersund/sverige-var-inte-det-land-jaafer-fick-hora-om

Kvinna mulades med bajs

En kvinna blev utsatt för en bajsattack i Kärrtorp på söndagen. En man på cykel tryckte en påse med avföring i hennes ansikte.
– Det var bajs överallt, säger Maria Sundbom som hjälpte kvinnan.

Det var vid 13-tiden på söndagen som kvinnan attackerades när hon gick på gångvägen mellan Byälvsvägen och Kärrtorps IP. Plötsligt kom en man på cykel bakifrån, cyklade förbi och tryckte upp en påse med bajs i hennes ansikte.

– Det är helt förskräckligt. Jag har aldrig hört något liknande, säger Kristina Forsgren, gruppchef på poliskontoret i Bagarmossen.

Bagarmossenbon Maria Sundbom var först på plats och hjälpte kvinnan.

– Jag cyklade bakom mannen, lyssnade på musik och såg hans ryggtavla. Plötsligt hörde jag ett chockat skrik och såg kvinnan som hade avföring i hela ansiktet, men jag förstod inte att det var han som gjort det, säger Maria Sundbom.

Hon stannade och hjälpte kvinnan att torka bort avföringen så gott det gick. Flera personer stannade och hjälpte kvinnan.

– Hon var så chockad och det var så förnedrande att ingen tänkte på att följa efter mannen. Alla hjälpte kvinnan, säger Maria Sundbom.

Hon ringde polisens växelnummer 114 14 och blev vidarekopplad.

– De sa att de inte skulle skicka någon bil. Men sedan vet jag inte hur det gick eftersom jag var tvungen att åka och hämta min dotter, säger Maria Sundbom.

Kvinnan som utsattes är i 20-årsåldern. Hennes pappa kontaktade Kristina Forsgren på måndagsmorgonen och var upprörd över polisens agerande.

När de ringt 112 blev de hänvisade att ringa polisens växel och ingen polispatrull skickades ut.

– Det är en så pass grov kränkning att jag måste säga att det låter märkligt att man inte skickade någon bil. Men jag styr inte över det och jag vet inte varför. Det kan ju varit så att man hade fullt upp med annat, säger Kristina Forsgren.

Kvinnan gjorde en polisanmälan och ärendet är rubricerat som ofredande.

– Som lokalpolis ska jag se till att hon får kontakt med brottsofferjouren. Dessutom måste vi undersöka om det finns liknande fall, säger Kristina Forsgren.

Källa:  http://www.mitti.se/kvinna-mulades-med-bajs/

Barn låg i kasse – granne larmade polisen

När en hårkalufs stack upp ur kassen som den okände mannen bar på slog grannen larm till polisen. ”När polisen kom så gick det upp för mig att det var jag som var boven”, säger pappan till DN.

När en hårkalufs stack upp ur kassen som den okände mannen bar på slog grannen larm till polisen. ”När polisen kom så gick det upp för mig att det var jag som var boven”, säger pappan till DN.

Strax efter halv tio på tisdagsmorgonen larmades polisen i Stockholm till ett bostadsområde i Sundbyberg. En anmälare hade upptäckt en okänd man som gått in på grannens tomt och misstänkte personen för att vara en potentiell inbrottstjuv. Mannen bar vid tillfället på en röd bärkasse, ur vilken det stack upp en hårkalufs.

Flera polispatruller larmades till bostadsområdet och knackade på huset där mannen med bärkassen gått in i jakten på inbrottstjuven.

Men sanningen var en annan.

– Jag hade varit till dagis med lillflickan och haft med en påse med regnkläder och lite annat. På vägen hem så ville vår tvåårige grabb absolut ”åka påse” en bit. Han kiknar av skratt när han gör det. Så jag bar honom de sista trettio meterna in till grannen där vi skulle fika, berättar pappan Torkel Kristoffers.

Vad pappan inte visste var att en annan granne sett en skymt av honom och en kalufs sticka upp ur en påse och inte känt igen de båda. Orolig slog hon larm till polisen i tron att det var en inbrottstjuv.

– Hon kände nog inte igen mig i mitt pappalediga skägg. Och det var bra att hon slog larm, det kunde ju ha varit en tjuv på riktigt.

Efter en stund ringde det på dörren och tre poliser stod i hallen.

– De frågade om vi hade sett en misstänkt person, mörkt klädd och bärande på en bag. Till slut gick det upp för mig att det var mig de menade, säger Torkel Kristoffers.

Några minuter senare kunde poliserna avskriva det hela.

– När de träffade på mannen sprang barnet omkring och lekte inne i huset. Det var absolut inget brott i det hela, säger Eva Nilsson, informatör på polisen i Stockholm.

– Och det är inte alls förbjudet att bära någon i en kasse. Ungar är de som är, säger Eva Nilsson.

 

Källa: http://www.dn.se/sthlm/barn-lag-i-kasse-granne-larmade-polisen/