Lämna ett svar
Ingen CD
Lokaltidningsbesvikelse.se önskar en God Jul och ett Gott Nytt år med en klassisk lokaltidningsbesvikelse från 2009
Namnbråk blossar upp kring ”Hobbit”
I Sverige blossar ett namnbråk upp kring storfilmen ”Hobbit”.
En privatperson känner sig kränkt på grund av en av dvärgarnas efternamn och söker upprättelse.
– Det är som att få ett slag i ansiktet, säger Yvonne Ekenskjöld, 68.
”Hobbit” är vinterns storfilm på bio.
Filmen, som är baserad på författaren J.R.R. Tolkiens ”Bilbo – en hobbits äventyr”, berättar historien om hur hobbiten Bilbo slår följe med 13 dvärgar på en äventyrlig resa.
Nu blossar ett namnbråk upp kring filmen.
”Rätt borde vara rätt”
Det översatta namnet på dvärgarnas ledare, Torin Ekenskölde (Thorin Oakenshield), har fått en privatperson med ett mycket liknande efternamn att reagera starkt.
– Det är som att få ett slag i ansiktet. Jag anser att vårt namn inte ska förknippas med sagofigurer. Jag tycker faktiskt att det är kränkande, och det är kränkande att de inte har hört av sig i ett tidigt skede för att höra hur vi ser på det, säger Yvonne Ekenskjöld, 68.
Hon har sökt juridisk vägledning men säger sig inte vilja starta en process mot filmbolaget Svensk filmindustri (SF).
– Jag vill att de ska ta bort namnet från undertexterna men jag har faktiskt inte råd att processa mot stora drakar. Men även om man är liten och obetydlig borde ju ändå rätt vara rätt. De skulle ha vänt sig till mig under sin research, säger hon.
Är ingen bråkmaja
Den första översättningen på svenska av Tolkiens bok utkom 1947. Efternamnet Ekenskjöld ska enligt uppgift ha tagits av familjen i början av 2000-talet. Översättningen är inte heller exakt överensstämmande med familjens efternamn.
– Det spelar ingen roll för det får inte vara likalydande. Jag vill påpeka att jag inte är en bråkmaja, men jag är väldigt ledsen över det här. När jag pratat med SF:s jurist har jag fått som svar att det var fritt fram eftersom namnet inte är förknippat med ett företag eller en stiftelse, säger Yvonne Ekenskjöld.
Stefan Klockby, informationschef på SF, bekräftar att en av bolagets jurister varit i kontakt med kvinnan. Han säger även att de inte på något sätt har avfärdat hennes önskemål.
– Vi har sagt att vi ska titta på detta för att reda ut om vi eventuellt har gjort ett fel. Under måndagen bad vår jurist kvinnan att hennes juridiska ombud ska kontakta oss, säger han.
Källa:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article15947462.ab
Någon la vantarna på mössan
Sanna Persson lånade ut en nyinköpt mössa till sin mamma, som gav sig av på en shoppingtur till Röda korset. Där tappade hon den på golvet. Tio minuter senare hade personalen sålt den.
Det var i tisdags som Sanna Perssons mamma lånade mössan. Ett värmande nyinköp inför kvällens utematch mellan Brynäs och Timrå. – Den var jätteskön i fuskpäls och gick ner över kinderna, säger hon. Efter en runda i Röda korsets butik på Brynäs, upptäckte Sannas mamma att hon tappat mössan. Men när hon gick för att fråga efter den i kassan, fick hon en överraskning: personalen hade sålt mössan. – Vi har ju inget eget sortiment så det kan vara svårt att veta riktigt vad som är vårt. Det här är väldigt olyckligt, säger Jenny Björklund, butiksföreståndare. Sanna Persson jobbar själv i butik, och brukar ofta hitta kvarglömda vantar och mössor. Hon tycker att personalen borde ha förstått att mössan inte kom från den egna butiken. – Om någon lämnar in en jätteblöt mössa kan man väl lägga undan den och vänta i en timme. Har ingen kommit under dagen och hämtat den kanske man kan sälja den, säger hon. Mössan kostade 300 kronor när Sanna köpte den. Personalen på Röda korset sålde den för 30 kronor, och har nu erbjudit lika mycket i ersättning för den förlorade mössan som man jagar febrilt. – Vi gör vårt bästa för att få tag i kunden så att vi kan köpa tillbaka den. Jag skulle gladeligen ersätta allt, men vi får inte bara ta pengar från kassan och ge, det är mot våra regler, säger Jenny Björklund. Men för Sanna Persson handlar det inte om pengar, snarare vill hon ha en ursäkt för det som inträffat och efterlyser skärpta rutiner så att det inte inträffar igen. Och mössan då? – Den andra kunden har ju köpt den i god tro, då är det inte snällt att han ska gå miste om den heller. Jag har bestämt mig för att köpa en ny mössa, men det blir ingen för 300, och mamma kommer inte att få låna den, säger hon och skrattar.
http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.5374137-na-n-la-vantarna-pa-mossan
Hövdingens snålfika tog udden av kalaset
Nye landshövdingen Sven-Erik Österberg får bottenbetyg för sitt första allmänna kaffekalas på residenset. – Det var nästan komiskt snålt tilltaget, säger Kristina Emilsson, från Älvsbyn.
– Skäms, landshövdingen! Vad är det egentligen för signal du vill skicka ut till länets vanliga medborgare? undrar Kristina Emilsson. Den årliga fikabjudningen i residenset hos landshövdingen har genom årtionden utvecklats till en lika uppskattad som eftertraktad tradition. Under ett drygt decennium har bjudningarna förrättats på trettondagen – och 300 biljetter har alltjämnt gått åt som smör i Saharasol. Framflyttat- Det här är kanske enda tillfället då ”vanligt folk” fått chansen att möta landshövdingen och dessutom under lite festliga former, konstaterar Kristina Emilsson. Sven-Erik Österberg har dock som första förändring valt att flytta kalaset från trettondagen till första advent – och i söndags körde därför föranmälda Kristina Emilsson, hennes man Per-Erik och en bekant från Älvsbyn till residenset i Luleå för den hett emotsedda träffen. – Jag tror inte Österberg förstått vidden av att upprätthålla en gammal betydelsefull tradition. Det kan låta förmätet, men maken till snålfika får man faktiskt leta efter, säger Kristina Emilsson. Bakverken borta- Tidigare år har stora bakverk, sju sorters småkakor, hembakade wienerbröd och andra överraskningen lyfts fram, och det är ju liksom det som är grejen. I år serverades några torra saffransbullar från nästan tomma fat, till synes köpta pepparkakor och varsin bondkaka. – Den gamle hövdingen, P-O Eriksson, gick på sin tid runt och pratade med alla oss vanliga dödliga. Visade intresse och engagemang. Det skapade ett gemyt och en trivsel som var som borttrollad nu när Österberg nöjde sig med att skaka hand vid ingången för att sedan aldrig visa sig, säger Kristina Emilsson. ”Snopet och snålt”- Som sagt, jag vill inte låta otacksam, men det här kändes bara snopet och snålt. Vi var 7-8 runt vårt bord som alla tyckte likadant. Har länsstyrelsen plötsligt fått så dålig ekonomi att det inte finns utrymme för att upprätthålla en god norrbottnisk tradition med annat än fattigfika? – Österberg är ju söderifrån, kanske behöver han en spark i baken för att begripa att gott värdskap är mer än pepparkakor och ett enkelt korthugget ”hej”, inflikar Per-Erik Emilsson.
Vill inte ha ungdomar på våningen ovanför
Det kan bli aktuellt med ungdomsbostäder på en våning ovanför äldreboendet på Tors Backe och i ett intilliggande hus på mellan sju och nio våningar. Nu oroar sig de äldre för att ha ungdomar boende så nära inpå och protesterar mot förslaget.
De äldre på serviceboendet Tors Backe fick en chock då de vid ett möte med Sollentunahem fick veta att de i framtiden kan få ungdomslägenheter inpå knuten.
Det kommunala bostadsbolaget informerade i förra veckan om att de planerar att bygga nya ungdomslägenheter i en helt ny våning av byggnaden och ett nytt intilliggande hus.
Det nya huset föreslås vara mellan 7-9 våningar högt. – Det är klart att det är bra att de vill bygga bostäder till ungdomarna, det behövs verkligen. Men det ska inte gå ut över oss äldre, menar Gurly Rosén.
De boende på Tors Backe ser flera problem som kan medfölja byggnationen av nya ungdomsbostäder i anslutning till äldreboendet. – När bostäderna byggs kommer det ju att borras och låta väldigt mycket. Vi har inget jobb vi kan fly till dagtid. Vi bor här för att få lugn och ro under våra sista år, inte för att leva på en byggarbetsplats. Det är inte mänskligt, säger Gärd Stålhammar. Om ungdomsbostäderna intill järnvägen vid Sollentuna station blir verklighet tror inte de äldre att det blir bättre när de väl är färdigställda.
De tror inte att det är någon lämplig lösning att kombinera ungdomars och äldres boenden på det föreslagna viset. De är rädda att de kommer att uppleva platsen som mer otrygg om ungdomarna vistas utanför boendet, använder samma hissar eller spelar hög musik. – Det kommer att bli mycket mer trafik här. Det är redan många som måste använda hissarna. Tänk om vi äldre också ska dela dem med ungdomar i framtiden. De kommer såklart ha fester och ha vänner här. Man kan ju fråga sig vad Sollentunahem tänkt på egentligen, säger Gurly Rosén. – Man minns själv hur det var när man var ung. Det är klart man festade. Det är verkligen inte bra lösning att ha ungdomar och äldre boende så nära varandra på det här viset, anser Gunnar Torstensson.
Nu har de äldre på Tors Backe bestämt sig för att protestera mot förslaget. De har påbörjat en namninsamling på boendet och hoppas att deras ansträngningar ska göra att Sollentunahem lyssnar på dem. Samtidigt är de oroliga att deras synpunkter inte värdesätts särskilt mycket. – Egentligen har de nog redan bestämt sig, tror Sven Backman.
Trots det menar de att det känns viktigt att säga vad de tycker, för äldre som kommer att bo på Tors Backe i framtiden. Sollentunahems VD, Lars Callemo, säger att han inte förstår de äldres oro inför eventuella bostäder intill Tors Backe. – Att det kan bli vissa störningar är sådant som förekommer när man bygger, men då får vi kanske anpassa tider i liknande det i ännu högre utsträckning än annars. Han säger att Sollentunahem fått i uppdrag att undersöka platser att bygga ungdomsbostäder på.
Det kommunala bostadsbolaget informerade i förra veckan om att de planerar att bygga nya ungdomslägenheter i en helt ny våning av byggnaden och ett nytt intilliggande hus.
Det nya huset föreslås vara mellan 7-9 våningar högt. – Det är klart att det är bra att de vill bygga bostäder till ungdomarna, det behövs verkligen. Men det ska inte gå ut över oss äldre, menar Gurly Rosén.
De boende på Tors Backe ser flera problem som kan medfölja byggnationen av nya ungdomsbostäder i anslutning till äldreboendet. – När bostäderna byggs kommer det ju att borras och låta väldigt mycket. Vi har inget jobb vi kan fly till dagtid. Vi bor här för att få lugn och ro under våra sista år, inte för att leva på en byggarbetsplats. Det är inte mänskligt, säger Gärd Stålhammar. Om ungdomsbostäderna intill järnvägen vid Sollentuna station blir verklighet tror inte de äldre att det blir bättre när de väl är färdigställda.
De tror inte att det är någon lämplig lösning att kombinera ungdomars och äldres boenden på det föreslagna viset. De är rädda att de kommer att uppleva platsen som mer otrygg om ungdomarna vistas utanför boendet, använder samma hissar eller spelar hög musik. – Det kommer att bli mycket mer trafik här. Det är redan många som måste använda hissarna. Tänk om vi äldre också ska dela dem med ungdomar i framtiden. De kommer såklart ha fester och ha vänner här. Man kan ju fråga sig vad Sollentunahem tänkt på egentligen, säger Gurly Rosén. – Man minns själv hur det var när man var ung. Det är klart man festade. Det är verkligen inte bra lösning att ha ungdomar och äldre boende så nära varandra på det här viset, anser Gunnar Torstensson.
Nu har de äldre på Tors Backe bestämt sig för att protestera mot förslaget. De har påbörjat en namninsamling på boendet och hoppas att deras ansträngningar ska göra att Sollentunahem lyssnar på dem. Samtidigt är de oroliga att deras synpunkter inte värdesätts särskilt mycket. – Egentligen har de nog redan bestämt sig, tror Sven Backman.
Trots det menar de att det känns viktigt att säga vad de tycker, för äldre som kommer att bo på Tors Backe i framtiden. Sollentunahems VD, Lars Callemo, säger att han inte förstår de äldres oro inför eventuella bostäder intill Tors Backe. – Att det kan bli vissa störningar är sådant som förekommer när man bygger, men då får vi kanske anpassa tider i liknande det i ännu högre utsträckning än annars. Han säger att Sollentunahem fått i uppdrag att undersöka platser att bygga ungdomsbostäder på.
Är det här en lämplig plats att bygga ungdomsbostäder på?
– Ja, det finns en tillbyggnadsmöjlighet och den vill vi tillvarata.
Det har varit oroligt vid ungdomsboendet i Edsberg, ser du risk att det blir samma problem om det finns ungdomsbostäder vid Tors Backe?
Det har varit oroligt vid ungdomsboendet i Edsberg, ser du risk att det blir samma problem om det finns ungdomsbostäder vid Tors Backe?
– Där finns det 100 ungdomsbostäder, här skulle det inte vara lika många.
Är just ungdomsbostäder lämpliga där?
Är just ungdomsbostäder lämpliga där?
– Vi utreder om Tors Backe är en bra plats för ungdomsbostäder eller om det blir någon annan typ av lägenheter.
Men någon typ av bostäder där är att vänta?
– Ja, det tycker jag.
Tänka sig
18-åriga Ida blev inlåst i bussdepån
Ida Karlsson Lalander, 18 år, skulle kliva av bussen i Hylte – men vaknade upp inlåst på bussdepån i Halmstad. En otäck upplevelse mitt i natten.
– Hallandstrafiken borde kolla igenom bussen, säger hon.
Det var efter en halloweenfest i Halmstad som Ida Karlsson Lalander ensam tog bussen hem till Hylte vid 02.35 på lördagsnatten vid halloween.
Som många gånger förr somnade hon. Tidigare har hon alltid blivit väckt av busschauffören vid ändstationen, men inte den här gången.
Hon sov så gott att hon inte vaknade förrän bussen stod på bussdepån i industriområdet vid järnvägsspåren nära Margaretagatan i Halmstad. Låst, släckt och övergiven.
Klockan var omkring halv fem och bussen hade för länge sedan varit i Hylte och vänt. Ida var ensam kvar och rädslan växte när det gick upp för henne var hon befann sig och att hon var inlåst.
– Jag var livrädd, jag var i chock. Jag trodde att jag skulle bli kvar där hela natten och det kändes inte jätteroligt, berättar Ida.
Hon var precis beredd att slå sönder en ruta för att ta sig ut när hon såg en buss svänga in på området.
Ida bankade och skrek och lyckades påkalla, det hon trodde var, en annan busschaufförs uppmärksamhet. Han kom och släppte ut den skräckslagna halloweensminkade zombien och lovade att köra henne in till stan.
Av någon anledning, som Ida inte riktigt uppfattade, släppte han dock av henne redan vid grindarna, mitt i det mörka industriområdet, kilometer utanför stan. Ida hade ingen aning om var hon befann sig i den stunden.
– Den vägen är inte kul att gå själv när det är mörkt och jag visste inte ens var jag var. Jag gick åt det håll som han hade pekat åt.
Under tiden som hon gick mot stan pratade hon i mobilen med kompisarna och pojkvännen i Hylte som blivit oroliga när hon inte kom hem.
Några vänner i Halmstad kom sedan och hämtade upp henne vid stationen, något hon är mycket tacksam över.
– Jag hade tur att jag hade vänner som hjälpte mig, annars hade jag fått sova på gatan.
Visst har man ett eget ansvar för att själv kliva av bussen, men hon tycker också att Hallandstrafiken borde gå igenom den innan den låses och lämnas.
– Jag tycker att det är väldigt dåligt av Hallandstrafiken att inte ha bättre koll. Speciellt på natten då det är många som somnar. Och det vet busschaufförerna om, säger hon.
Efter det här kommer det dröja länge innan hon vågar somna på bussen hem till Hylte igen.
Malte: Tallriken böjer sig
Barnen på Berghems skola får äta lunch på papptallrikar och med engångsbestick.
Eleverna på Berghems skola äter sedan en vecka sina skolluncher med engångsbestick på papptallrikar. Skolans diskrum är fuktskadat och stängt. Skolan får tillgång till ett nytt kök om två år. Efter en vecka med engångsbestick har eleverna bestämda åsikter om hur engångsmaterialet fungerar.
Malte Hellqvist tycker att tallrikarna är lite för mjuka.
– De böjer sig när man hämtar maten, säger Malte Hellqvist och visar sin rundade tallrik. Andra nackdelar är att plastmuggarna spricker om man håller för hårt i dem och att plastgaffeln går sönder när eleverna ska mosa potatisarna. Eleverna framhåller framför allt att engångsmaterialet inte är miljövänligt.
– Det är dåligt för naturen, säger Love Nylund.
Birgitta Edlund, rektor för skolan, konstaterar att skolbyggnaden är 50 år gammal och aldrig renoverad.
– Renoveringen ligger efter och till slut kommer man då till en sådan här situation, säger Birgitta Edlund. Karin Nylén, fastighetsförvaltare hos Umeå kommun, ger inget besked om hur länge eleverna blir hänvisade till engångsmaterial.
– Det här gäller tillsvidare. Jag kan inte svara på hur länge, säger Karin Nylén.
Boende utan parkering – får inte stå på gatan
Så länge som Emelie Hane har bott med sin sambo i ett hyreshus på Allégatan i Smedjebacken har hon parkerat bilen längst med gatan. Nu är det slut med det då Smedjebackens kommun inte längre tillåter de boende att parkera där.
– Jag fick höra i fredags att vi som bor på Allégatan inte längre kommer att få parkera på gatan utanför våra hyreshus, säger Emelie Hane. Detta fast gatan är enkelriktad och de saknar egna riktiga parkeringsplatser i anslutning till bostaden. – Vi är ju inte i vägen på något sätt eftersom gatan är enkelriktad, poängterar Emelie Hane och fortsätter: – Kommunen säger att vi nu ska stå antingen vid Konsum eller mitt emot tobaksaffären uppe på torget. Vid båda dessa parkeringar gäller p-skiva och du har då rätt att stå parkerad i fyra timmar. – Visst kan jag stå vid till exempel Konsum men jag vill inte gå upp mitt i natten och ställa om p-skivan eller flytta bilen, det kan de ju inte begära, säger Emelie Hane. Hon tycker också att det är märkligt om tio hushåll ska parkera vid Konsum och ta upp deras kundparkering. – När jag flyttade in för sex månader sedan så frågade jag Bärkehus som jag hyr av var jag skulle parkera och de sa att gatan är vår parkeringsplats. Bredvid de två hyreshus vars boende drabbas av bristen på parkering finns en ganska stor och oanvänd gräsplätt. – Jag tycker att det vore vettigt att göra gräsplätten till en parkering, det är som mest 10 hushåll som behöver plats, säger Emelie Hane. När de nya parkeringsreglerna träder i kraft vet hon ännu inte men hon hoppas fortfarande på en bättre lösning på parkeringsdilemmat för de boende på Allégatan. – Det är så mycket nackdelar med att de säger nej till att låta oss parkera här. Först trodde jag att det var ett skämt.
http://www.dt.se/nyheter/smedjeb/1.5212958-boende-utan-parkering-far-inte-sta-pa-gatan