Får inget nytt ID-kort på swedbank

Gusumsbon Lena Torstensson nekas att få ett nytt id-kort utfärdat hos sin bank. Swedbank i Norrköping hänvisar till att detta endast är en tjänst som erbjuds ungdomar.

Eftersom Lena Torstensson saknar körkort är id-kortet hennes sätt att kunna legitimera sig. Id-kortet är giltigt i fem år, och för en tid sedan var det dags för Lena Torstensson att skaffa ett nytt. Hon sökte sig till Swedbank i Norrköping där hon är kund.

Kände sig diskriminerad
– Där sade de att de bara utfärdade id-kort för barn och ungdomar. Vad är det för dumheter? Jag blev jättearg och kände mig diskriminerad. Senast jag förnyade mitt id-kort var det inga problem, säger Lena Torstensson.

Kontorschef Tommy Carlstedt på Swedbanks kontor på Drottninggatan i Norrköping uppger att banken inte har utfärdat några id-kort för vuxna personer sedan 2008.

– Bankerna har inte någon skyldighet att utfärda id-handlingar. Vi har endast den här tjänsten som ett erbjudande till våra yngre kunder, det är inte någon obligatorisk produkt, säger Tommy Carlstedt.

Han uppger att banken är tacksam för att Skatteverket och Polismyndigheten har tagit över ansvaret för utfärdande av id-kort.

Kan du förstå att detta upplevs som diskriminerande för vuxna personer?

– Nej, vi gör ingen urskillning av människor på det viset. Att vi har erbjudandet till ungdomar ser vi endast som ett plus, något vi egentligen inte behöver göra.

 

http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7408450

Nalle

”Absolut hembränt – smaken man aldrig minns” stod det på 15-åriga Billie Borgs T-shirt. Smaklöst tyckte skolfotografen som retuscherade bilden så det i stället var en Nalle Puhbild i skolkatalogen. – Nu har alla den! rasar Billie Borg.

 

När det var dags för fotografering för skolkatalogen, plockade Billie Borg från Örkelljunga fram sin T-shit med trycket ”ABSOLUT HEMBRÄNT – smaken man aldrig minns”. Men fotografen som skolan hyrt in ogillade trycket på Billies T-shirt och redigerade bort det. Billie gick i taket när han upptäckte att han är klädd i en Nalle Puh-tröja i skolkatalogen.   Nytt smeknamn Det dröjde inte länge innan han fick ett nytt smeknamn i skolan:  Nalle, självklart. Elevbild – byrån från Hörby som tog bilden – förklarade efteråt att man inte får ha kläder med rasistiska, sexistiska eller alkoholvänliga budskap på skolfotot. Dessutom förklarade fotografen att han med sin Nalle Puh-kupp ville ”ge Billie lite näsbränna” eftersom han uppfattade Billie som stöddig. Skolans rektor kopplades in och bestämde att en ny bild skulle tas. Hela klassen samlades på nytt och en ny fotograf hyrdes in. Nu valde Billy en ny T-shirt med trycket ”100% raggare”. Men det visade sig att den nya fotografen ogillade Billies nya T-shirt.  Efter en kort tvist fick hela klassen gå hem, utan att någon ny bild tagits.  Bär inte Nalle Puh Skolkatalogerna med Nalle Puh-bilden har redan delats ut. – Nu har alla den! Det var taskigt av fotografen. Jag är ingen sådan som har Nalle Puh-tröjor på mig!

källa http://www.expressen.se/1.61702

De bojkottar SON efter prishöjning

Det har blivit dyrare för pensionärer att gå på symfoniorkesterns konserter.- Men det är inte prishöjningen som är det mest upprörande. Det värsta är att vi inte längre får sitta där vi brukar, på tredje balkongen, säger de hängivna SON-besökarna Birgitta Wassermann och Janeric Ohlsson.
I lördags gästade den framstående dirigenten Shi-Yeon Sung Norrköpings symfoniorkester, SON. En given konsert för Norrköpingsparet Birgitta Wassermann och Janeric Ohlsson, som går på konserter i De Geerhallen så ofta de kan.

När de skulle köpa biljetter till sina vanliga platser på tredje balkongen, som förra året kostade 120 kronor, visade det sig att den balkongen var stängd. Skulle de istället sitta på andra balkongen skulle de, som pensionärer, få betala 245 kronor.

– Den mastiga prisskillnaden gör att vi nu måste börja tänka oss för innan vi går på konsert, säger Janeric Ohlsson.

Men det är inte prishöjningen på över 100 procent som upprör dem mest.

Ingen konsert

– Det västa är att vi inte längre får sitta på tredje balkongen, där vi alltid har suttit. Den balkongen är stängd hela säsongen, svarade personerna i kassan, berättar Birgitta Wassermann.

Norrköpingsparet blev så arga att de helt hoppade över lördagens konsert. I protest.

– Det är ett stort slag emot oss, det är ju det här vi gör på vintern, fortsätter Birgitta Wassermann.

Det finns dock billigare alternativ för SON:s besökare. På de tre första raderna på parkett, närmast scenen, och på vissa andra platser kostar en biljett 165 kronor. Men här vill inte Birgitta och Janeric sitta.

– Jag har en whiplashskada och kan inte böja eller vrida huvudet. Jag vill sitta högt upp så jag ser helheten av konserten, säger Birgitta Wassermann.

De tror att symfoniorkestern kommer att förlora på det här.

– Jag tycker så synd om orkestern som är så bra och som förtjänar att så många som möjligt kommer och lyssnar på den, säger Janeric Ohlsson.

http://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/default.aspx?articleid=5784607

Skott som hindrar


I våras togs den stora sälgen ner. Kvar blev en stor stubbe. Den måste bort för att säkra snöröjningen, menar de boende i kvarteret.

I kvarteret Solbrinken på Ljungdala gränsar vissa hus mot cykel-och gångvägarna som förbinder kvarteret med Ljungdalaskolan och vidare ner mot stadens centrum.

I ett av husen bor Mats Åhlander. Precis utanför hans hus stod tidigare en gammal sälg.
När grenar blåste ner tog kommunen ner trädet för att det inte skulle ske någon olycka.

Kvar blev den stora stubben. Nu har stubben fått nytt liv. Det växer nämligen höga skott från den vilka täcker en stor del av gång- och cykelvägen.
Därför vill Mats att stubben fräses bort. Annars är risken stor att kommande snöröjning kan bli lidande.

– Kommunens snömaskin kommer inte att kunna passera, menar han och befarar att det istället blir lagt en stor vall i slutet på hans gata där gångstråket tar vid.
Redan idag är det trångt på grund av de många höga sälgskotten som tagit fart från stubben.

Det är precis så att brevbäraren på sin flakmoped kommer förbi.
När Mats Åhlander ringt ansvariga på kommunen har han fått svaret att, de ”ska titta på det”.
– Men det hjälper inte att titta, enligt Mats. Stubben måste fräsas bort!

http://www.nsk.se/article/20110830/HASSLEHOLM/708309878/1170/-/skott-pa-stubbe-hindrar-gang–och-cykelvag

Håkan, 70, lurad på gratis bussresor

Glädje förbyttes snabbt till irritation för Håkan Jansson när han fick kommunens brev om gratis buss för alla över 70. Orsaken: Håkan bor i Borensberg och har ingen nytta av kostnadsfria resor med Motalas stadsbussar.

Nästa månad fyller Håkan Jansson i Borensberg 70 år. Därför fick han förra veckan en fin broschyr från Motala kommun där han och alla andra över 70 år erbjöds gratis bussresor fram till årsskiftet.
– När jag öppnade den blev jag jätteglad och berättade direkt för min fru att nu kan vi åka in till Motala med bussen. Vi har vänner där inne som vi brukar hälsa på så det här kändes jättefint, säger han.
Men när Håkan bläddrade vidare i broschyren försvann snart glädjen. På baksidan fanns busslinjerna som omfattas av erbjudandet uppradade. Samtliga är stadsbussar inne i centrala Motala. Inga bussar utanför tätorten berörs.
– Vi som bor i utkanten har ju blivit helt bortglömda. Vi har ingen nytta av det här över huvud taget. Och ändå är det ju kanske vi som mest skulle behöva ta bussen om man tänker på miljön, säger han och fortsätter:
– Det är väldigt konstigt att vi inte kan omfattas av erbjudandet. Ändå ska vi vara med och betala för det. Det ska väl ändå vara lika för alla i kommunen.
Håkan och hans fru är annars frekventa bussresenärer och åker både till Linköping och Motala. Han tycker att tanken med gratis buss för äldre är toppen. Bekanta till honom som bor i Göteborgstrakten åker gratis när det är lågtrafik och de har bara talat väl om systemet.
– Det känns ju som en jättebra idé, säger Håkan.
– Det hade nästan känts bättre om de inte skickat ut erbjudandet alls. Fast det hade kanske varit fel det också. Problemet är ju att man blir frustrerad över att erbjudas något som man inte kan utnyttja, tillägger han.

http://mvt.se/nyheter/motala/1.1338036-hakan-70-lurad-pa-gratis-bussresor

Trött på skiten

Ulf har tröttnat på skiten

2011-08-30

Måsskit långt upp över öronen. Eller i alla fall över hela mahognysnipan. Och nyligen snodde kommunens städpersonal med sig Ulf Blomqvists täckpresenning.

– Jag får deponera bryggavgiften hos länsstyrelsen tills det blir ordning på det här, menar han.

VF skrev redan i våras om problemen för Ulf Blomqvist och de andra som hyr båtplats i Mariebergsviken. Antalet skränande, nedskitande måsar har med åren växt – och allra värst är det längst ute på bryggorna.

Karlstads kommuns handläggare för båtplatser, Leif Thuresson, gav då ett halvt löfte om att pröva en speciell ljudanläggning som skrämmer fåglar. Men något sådant har inte kommit upp.
Och nu har bägaren svämmat över, anser Ulf Blomqvist.

– Du ser hur det ser ut! Skit överallt! Hela kapellet är täckt, och det är lika illa för killen här bredvid. Han brukar inte ha sin båt liggande här mer än några timmar för att det är så illa.

Under tiden vi står och begrundar eländet knallar ett gäng måsar runt på bryggan intill, och ytterligare ett 50-tal ligger och guppar ute i viken. Ska dom inte gå snart, verkar de undra.

Ulf Blomqvist betalar 2 200 kronor om året för båtplats, skötsel och underhåll. Men nu överväger han att deponera avgiften hos länsstyrelsen, tills Karlstads kommun löser problemen.
Som det är nu har de snarare förvärrat situationen, menar han:

– Jag hade en stor täckpresenning för att inte mahognykapellet skulle bli förstört. Den la jag på bryggan med ett par vikbara stolar över, och sen såg jag utifrån viken att städpersonalen kom. När jag kom tillbaka var presenningen borta! Vad är det frågan om?

Tommy Andreasson, ansvarig för underhållet av kommunens hamnar, beklagar problemen. Han konstaterar att en rad olika åtgärder vidtagits, men efter en tid lär sig fåglarna.

– Vad gäller ljudanläggningen har vi diskuterat det, men det krävs en ansökan till länsstyrelsen. Ljudet kan störa grannarna i närheten. Jag vet inte riktigt hur vi ska lösa det här, det är ett dilemma.
• Och presenningen?

– Den har vi här. Båtägaren hade spänt upp den som ett solskydd, och det går inte för sig, det är ju kommunens brygga som ska vara fri att röra sig på. Men det går bra att hämta den när som helst.

Orginalartikel: http://www.vf.se/nyheter/karlstad/ulf-har-trottnat-pa-skiten

Får köpa egen vård

Margareta Svensson, 66 år, lider av spinal atrofi som är en neuromuskulär sjukdom som orsakar muskelsvaghet.

Det är en lömsk sjukdom som går i skov och för att hon inte ska få allt svårare att röra sig är hon helt beroende av att hålla i gång kroppen. Särskilt behöver hon tänja ut benen.

– Helst skulle jag behöva göra det varje dag, men från landstinget har jag bara sjukgymnastik en gång i veckan. Det räcker inte och därför köper jag på egen hand ett terminskort på Bosön så att jag kan träna där två dagar i veckan, berättar Margareta Svensson när vi träffas hemma i lägenheten med utsikt över Mälaren i Kallhäll, nordväst om Stockholm.

Sjukdomen kom smygande i slutet av 1980-talet, men det tog ett par år innan hon fick diagnosen. I början hade hon bara svårt att gå eftersom benen inte lydde henne, men med tiden blev det allt jobbigare. Hon fick börja gå med kryckor, först en och sedan två. Nu sitter hon nästan alltid i rullstol.

– Det finns ingen behandling att sätta in och det går inte att operera. Så därför måste jag ha en bra sjukgymnastik som håller i gång musklerna. Och det får jag på Vintertullen en timme i veckan, det är jättebra och det kostar mig bara en patientavgift per gång. Men jag måste ha mer, annars mår jag inte bra, säger Margareta Svensson.

Kortet på Bosön kostar 700 kronor per termin. Då får hon tillsammans med andra ryggmärgsskadade styrketräna 2,5 timmar under två pass i veckan. Dessutom försöker hon då och då att simma och via neurologen på KS i Solna får hon vart tredje år åka till Vintersol på Teneriffa.

– Man får vara där i fyra veckor på vintern och man tränar fem dagar i veckan. Efter det mår man som bäst och som tur är har jag bara fått avslag en gång, säger hon.

Men Margareta Svensson är bara en av många patienter som vill att det satsas mer på rehabilitering. Utbudet måste öka och kvaliteten höjas. Men för några handlar det om att överhuvudtaget få någon rehabilitering.

Christer Wahlbäck, 61 år, bor i Borlänge och är avtalspensionär. Sedan tio år har han också MS (multipel skleros) och är rullstolsburen. En dag i veckan får han sjukgymnastik – men bara under vintern.

– Det är hur konstigt som helst, men så verkar reglerna vara. Under sommarhalvåret får jag klara mig själv med hantlar och en speciell träningscykel. Det är klart att jag är missnöjd och skulle vilja mötas av ett större engagemang av landstingets läkare, säger Christer Wahlbäck.

Han vågar inte klart säga att han skulle må bättre och hålla tillbaka sjukdomen om han fick mer rehabilitering. Men det verkar troligt.

– Kroppen fungerar alltid bättre efter träning, jag känner mig mindre stel och då mår man bättre. Helst skulle jag vilja ha fysträning flera gånger i veckan året runt, men det säger landstinget nej till. Det verkar inte som man prioriterar den saken för oss som är kroniskt sjuka, säger han.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/manga-far-kopa-egen-vard_6410450.svd

Utlovad renovering uteblev

na

Badrummet var mögligt och tapeterna trasiga. Dagen före inflyttning upptäckte Frida Karlsson att lägenheten som Västerstaden lovat renovera inte gick att bo i.

– Det har varit ett kaos rent ut sagt, berättar hon.

Som så många andra studenter i Örebro har Frida Karlsson haft svårt att hitta någonstans att bo. Hon läser beteendevetarprogrammet på Örebro universitet och flyttade hit från Småland för ett år sedan. Hon har bott i ett vardagsrum i Brickebacken och i en pytteliten lägenhet på Hertig Karls allé. Men så skulle hon få ett förstahandskontrakt i Varberga genom Västerstaden.

– Det var en stor tvåa med trägolv men det var mycket som behövde göras. Bland annat måste badrummet renoveras, det var fullt av mögel. Det var också stora hål i tapeten och flottfläckar på väggarna.

Ingen information
Västerstaden lovade att lägenheten skulle renoveras och Frida betalade in en första månadshyra. Den 15 juli skulle hon flytta in. Frida visar hyreskontraktet hon fick av Västerstaden.

– Dagen före, den 14:e, försökte jag få tag i nyckeln. Jag hade inte fått någon information eller något välkomstbrev från Västerstaden. De var också svåra att få kontakt med. Jag ringde massor av samtal.

Västerstaden har inget eget kontor i Örebro utan FF-fastighetsservice har hand om det praktiska. Där fick Frida tag i en av de anställda.

– Mannen sa att han hade letat men det fanns ingen nyckel till lägenheten, han hade inte heller fått några papper på att jag skulle flytta in.

Till slut lyckades FF-fastig-hetsservice att komma in i lägenheten. Väl därinne visade det sig att inget hade gjorts. Lägenheten var i lika dåligt skick som tidigare.

– Jag började nästan gråta när jag fick höra det, säger Frida, som efter några timmar till slut fick tag på Västerstaden.

– De bad om ursäkt och sa att ärendet hade fallit mellan stolarna. Kvinnan jag pratade med sa att hon skulle försöka ordna fram en lägenhet, vilken som helst, men jag kände att de misskött sig så gruvligt att jag inte hade något förtroende kvar för dom.

Pengarna uteblev
Frida bad att få kontraktet rivet och Västerstaden gick med på det. Hyran skulle betalas tillbaka dagen därpå.

– Men några pengar kom inte och nu har alla gått på semester. Jag har mejlat flera gånger men inte fått något besked.

För Frida blev det en jobbig och stressig tid som följde. Hon var tvungen att snabbt försöka få tag i någon annanstans att bo, sov några nätter hos sin bror och lyckades till slut få tag i en andrahandslägenhet där hon nu kan bo tillfälligt.

Når inte Västerstaden
– Jag har mått skitdåligt under den här tiden, säger hon. Det är inte okej att bli behandlad på det här sättet. Dessutom har jag inte fått tillbaka hyran. Jag har ändå sparade pengar och ett sommarjobb men tänk om det hade hänt någon annan som har sämre ekonomi. Hur hade man klarat sig då?

Västerstaden har semesterstängt och något journummer där man kan få tag i någon ansvarig finns inte. Men FF-fastighetsservice finns på plats. Där beklagar arbetsledare Bo Nordström djupt det som skett.

– Det är jättetråkigt att hon råkat ut för det här. Någonstans har det här ramlat mellan stolarna.

Skämmigt
Bo berättar att han själv sett lägenheten och badrummet och insett att det krävs en mer omfattande renovering. Han har därför bollat ärendet vidare till den ansvarige förvaltaren på Västerstaden som har Örebro som ansvarsområde men finns i Stockholm.

– Den förvaltaren sa att hon skulle ta tag i det. Så här stora projekt måste förvaltaren själv fatta beslut om. Sen släppte jag det. Men det är riktigt skamligt att det inte har blivit gjort, suckar han.

NA sökte under fredagen ansvarig på Västerstaden men fick inte tag i någon.

Orginalartikel

Hittade Cannabis i kommunens rabatter

Tvivlade först

Det var en slump att Kent King upptäckte plantorna och först tvivlade han på vad han såg.

– Jag kunde inte tro det var sant när jag gick förbi och såg odlingen. Jag tänkte först ”det är inte möjligt, det här är Luleå”, men när jag tittade närmare så såg jag att det faktiskt var cannabis, säger han till Kuriren.

Och att det var en expert tidningen stött på i parken, polisen hade vid en kontroll tidigare uteslutit att det rörde sig om hampa men nu fick man ändra sig.

Definitivt cannabis

– Det här är definitivt cannabis. Vi vet inte hur stark, men det är cannabis, säger Per-Olov Andersson på narkotikaroteln i Luleå.

Läs mer: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rLMygw/hittade-cannabis-i-kommunens-rabatter