Tidigt i måndags morse vaknade boende på Byvädersgatan i Biskopsgården av ett annorlunda ljud. Grävmaskiner som brummade och trädstammar som klövs. Detta var inte vad de hade väntat sig. Framför allt inte efter att de bara några dagar tidigare hade lämnat in en överklagan till kommunen mot just det som nu utspelade sig framför deras ögon. Efter att de förstått att träd skulle skövlas och att det skulle sprängas i bergen protesterade de.

– Vi flyttade hit, mycket på grund av utsikten. Vi visste att det skulle bli ett dagis, men inte var eller när. Inte fasiken hade vi köpt det här om vi visste detta, säger Anneli Karlsson som bor i en lägenhet med utsikt över de skövlade träden.

I närheten av ett nybyggt bostadsområde i Biskopsgården planeras en förskola att byggas. Bygglovet beviljades den andra juni och överklaganden behöver skickas in senast den 16 juli. Överklaga var också precis det som boenden i området gjorde.

”Inget fel har begåtts”

Innan startbesked har lämnats är det förbjudet att påbörja någon byggnation på området. Men enligt Stadsbyggnadskontoret, som är den förvaltning som ansvarar för bygglov, har inte något fel begåtts i detta fall. Det visade sig att beslutet att röja skogen inte gick att överklaga.

– Det som genomförs på området räknas i juridisk mening inte som påbörjad byggnation, utan förberedelse för byggnation, säger Simon Edman, tillsynshandläggare på stadsbyggnadskontoret.

Att förskolan ska byggas har dessutom varit klart i flera år. Det framgår av en detaljplan som gjordes redan 2010.

– Att ändamålet för platsen var att det skulle byggas en förskola skulle ha överklagats redan i detaljplanen. Det är dessutom så att de hus som ligger i närheten byggdes tack vare den detaljplan där även förskolan fanns med, säger Simon Edman.

Men denna information har inte nått fram till de boende i området. Anders Bogstedt och sambon Anneli Karlsson köpte lägenhet i ett av de nybyggda husen på Byvädersgatan i december 2013, alltså långt efter att detaljplanen var färdigt. Vid köpet blev de inte heller informerade om detaljer kring vad som skulle byggas i närheten.

– Att det skulle bli ett så stort dagis och att de ska spränga i bergen är det ingen som har berättat för oss, säger Anneli Karlsson.

– Vi tycker att det är ett dåligt alternativ att bygga just här, säger Anders Bogstedt.

Grannarna protesterar

Tillsammans har grannarna en lista med sexton personer i området som vänder sig mot beslutet att skövla skogen. Den listan säger de att de fick ihop på bara en kväll.

Grannen Jonas Borgsand flyttade in i en av lägenheterna i december 2013, precis när husen var färdigbyggda.

– Jag hade inte räknat med att det skulle bli så stort bygge. När jag köpte lät det som att det skulle bli mycket mindre, säger han.

Lokalförvaltningen är byggherre och ansvarar för byggnationen. Dastan Media Ringlund är den som ansvarar för just detta projekt och beklagar hur situationen blivit.

– Det ligger på den enskildes ansvar, men jag förstår om de känner sig lurade på något sätt, eftersom det här inte var vad de hade tänkt sig. Samtidigt är det ett område som exploateras ganska mycket och en stadsdel som behöver förskoleplatser, säger hon.

Källa: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2770978-trad-falldes-trots-snabb-protest?utm_source=sprinkle&utm_medium=widget-5423d5d5df4a5&utm_content=www.gp.se

Rullstolsburna Laila Östlund, 72 år, undrar vad som krävs för att få åka färdtjänstbuss.
– Går det verkligen att vara mer handikappad än vad jag är? frågar hon sig.
Laila har rätt till färdtjänst inom länets gränser, men behöver hon åka utanför länet måste hon ansöka om att få färdtjänstbuss.

Det är handläggare på Länstrafiken som tolkar lagen och beskedet därifrån är: Ingen färdtjänstbuss, utan i stället tåg med betald ledsagare. Dessutom skulle Laila själv ordna med färdtjänsttransport från Västerås station till barnbarnets adress.
– Jag har ingen som kan vara ledsagare på tåget. Och även om jag hade det gick det inte att ta sig från tågstationen hem till mitt barnbarn. Jag kollade nämligen genom att ringa flera taxibolag i Västerås. De sa bara att vi har inte den tjänsten, berättar Laila.

Krånglet har pågått länge. För fyra år sedan ville Laila åka på ett annat barnbarns bröllop i Göteborg. NA berättade om fallet då Laila först nekades men till slut fick ja.
Laila betraktas fortfarande inte som tillräckligt funktionshindrad för att ha rätt till färdtjänstbuss.
–  Mamma kan inte åka vanlig bil på grund av handikappet. Annars hade jag självklart skjutsat henne till Västerås, säger Gunilla Axlfredsson, dotter till Laila och den av Lailas fyra barn som bor i Örebro.

Lailas amputerade ben beror på en strålskada. Laila blev sjuk i cancer och för att bota henne krävdes strålning. Men strålningen skadade Lailas ben så svårt att de måste amputeras . Laila har också stomipåse och kateter på grund av strålningen.
– Jag blir ju inte yngre heller. Mina händer börjar bli svaga och jag kan inte rulla mer än korta sträckor.
Inga ben, stomipåse och kateter, men Länstrafikens handläggare låter sig inte påverkas.

Laila har på nytt fått avslag och ska åka allmäna kommunikationsmedel till Västerås, punkt slut.
– De säger att handikappade människor ska kunna leva precis som alla andra men i verkligheten är det långt därifrån. Nu har det här retat mig så pass länge att jag inte kan vara tyst längre, säger Laila.
Hon försäkrar att det inte skulle bli någon stor kostnad för samhället om hon skulle få beviljat färdtjänstbuss. Max en gång om året skulle hon använda sig av möjligheten, bedömer hon
– Om det här är rätt skött innebär det att jag blir jätteisolerad i mitt hem.