Madde viskar till Chris
Lämna ett svar
Många unga luras på sommarjobbet. Sanja, 16, blev blåst: Jag är verkligen helt pank nu
Ett handslag och en muntlig överenskommelse borde räcka.
Men verkligheten ser ofta inte ut så. Det har Sanja Wihk, fått erfara. Precis som många av sina kompisar sökte hon flera sommarjobb. Hon gick till arbetsförmedlingen, svarade på platsannonser och skickade med sitt cv.
– Efter några veckor ringde en kvinna och sa att jag hade fått ett jobb, som godisförsäljare. Hon sa även att hon behövde mer folk, så jag och en kompis träffade henne för att prata lön och arbetstider.
Sanja och arbetsgivaren bestämde att Sanja skulle jobba under juli – men exakt när och hur länge, skulle arbetsgivaren höra av sig om.
Sen blev det tyst.
Behövde inte längre personal
– Jag ringde flera gånger och pratade in meddelanden på hennes svarare men hon hörde aldrig av sig. Till slut blev det juli och då svarade hon äntligen, men sa bara att hon inte längre hade behov av oss.
Sanja som planerat för en sommar med jobb, känner sig besviken och har behövt låna pengar till ett läger i Tyskland som hon ska åka på i augusti.
– Man får ju inget studiebidrag under sommaren, så jag är verkligen helt pank nu. Det känns inte kul alls.
”Tyvärr vanligt”
I efterhand har hon pratat med flera kompisar som har liknande erfarenheter.
Malin Norberg, ungdomssekreterare på LO, är inte förvånad.
– Det är tyvärr vanligt att tonåringar blir lurade, säger hon.
– Vi får många samtal varje sommar från ungdomar som blivit lurade, ofta handlar det om just muntliga löften som inte hålls. Det är inte heller ovanligt att ungdomar blir hemskickade utan lön för att det regnar eller inte finns något att göra, så kallade solskensanställningar.
Hur omfattande är problemet?
– Det är omöjligt att säga. Men det är vanligt.
Vad ska tonåringar som söker sommarjobb tänka på för att inte bli lurade?
– Det viktigaste är att se till att man får ett anställningsbevis. Sedan är det också bra att ringa facket och höra om det finns ett kollektivavtal på arbetsplatsen.
Ny sopbil ger kunder merarbete
Maj-Britt Kristiansson har så länge hon kan minnas fått sitt trädgårdsavfall hämtat av Renhållningen Kristianstad. En tjänst hon har betalat extra för – och varit mycket nöjd med – fram tills juni i år. Då avslutade hon abonnemanget på grund av den nya sopbilen som ställer nya krav på kärlets placering.
– Det är så vansinnigt. Det funkade ju bra tills de skaffade den nya bilen. Varför skaffar de ett redskap som inte kommer åt överallt, säger Maj-Britt Kristiansson.
Maj-Britt Kristiansson bor på en liten återvändsgata i Fjälkinge och kärlet med trädgårdsavfall har alltid hämtats vid hennes tomtgräns. Men med den nya sopbilen gick inte det längre. Istället skulle kärlet ställas ut i rondellen på gatan.
– Ställer man ut kärlet på den plats de har anvisat mig så står det skymd bakom en häck och kommer man körande där så ser man det inte. Och sen så skyltar man med att man inte är hemma om man ska åka bort och måste ställa ut den ett par dagar innan.
Ingen töjbar arm
Den nya sopbilen togs i bruk i slutet av förra året och är, till skillnad från den gamla modellen, utrustad med en robotarm som lastar trädgårdsavfallet från sidan. Den gamla modellen krävde att förarna klev ur bilen och flyttade kärlen för hand för att sedan tömmas på baksidan. Den nya bilen ställer därför andra krav på kärlens placering,
Håkan Lindgren, tillförordnad driftsledare på Renhållningen Kristianstad, är medveten om att den nya bilen ställer till det för en del kunder.
– Det är några som har sagt upp abonnemanget men det är inte så mycket vi kan göra då det handlar om arbetsmiljön för våra anställda. Kärlen kan väga upp mot 150 kilo och enligt Arbetsmiljöverket får vi inte köra dem som vi har gjort tidigare, säger han.
Enligt Håkan Lindgren försöker de alltid komma tillrätta med problemen som kan uppstå med kärlens placering genom att nå en lösning tillsammans med kunden. Vilket brukar fungera.
– När jag ringde upp Maj-Britt så hade hon redan avslutat sitt abonnemang och var inte intresserad av hitta en lösning och då finns det inte mycket vi kan göra, säger han.
Missnöjd
Maj-Britt Kristiansson är däremot inte nöjd med hur Renhållning Kristianstad behandlar sina kunder.
– Jag tycker att det är diskriminering. Har man en sådan tjänst ska man kunna erbjuda den till alla kommunens invånare, säger hon.
Håkan Lindgren håller inte med om att det skulle vara fråga om diskriminering att de inte kan erbjuda tjänsten till alla.
– Vi erbjuder den till alla som lever upp till våra krav och Maj-Britt är välkommen tillbaka som kund om hon anpassar sig till dem.
Hur Maj-Britt Kristiansson ska bli av med sitt trädgårdsavfall vet hon inte.
– Nu samlar jag det på hög, och sen kanske jag får betala någon som kan komma och köra bort det.
Farligt cykla i regnväder
Sigge Synnergård pekar ut de gropar som regnet skapat i cykelbanan.
Varje år förstör regnet en cykelbana i Kolbäck och gör den farlig för cyklister. Men trots anslagna pengar för att ordna problemet händer ingenting.
– Barn cyklar ner här hela tiden, och de kan ju ramla och slå sig rejält. Förra året var det en som fick åka in till sjukhus och sys.
Sigge Synnergård pekar på backen i cykelbanan mellan Vallmogatan och Hagvägen i Kolbäck. Här har regnet rivit upp gruset och skapat stora skåror i vägen. Det gör det farligt att cykla, säger Sigge Synnergård (FP).
Han sitter i tekniska nämnden och i kommunfullmäktige och har länge drivit frågan att vägen ska asfalteras. Den är ett återkommande problem, berättar han.
– Varje år förstör regnet vägen och varje år lägger kommunen tillbaka gruset i stället för att göra något permanent åt saken, säger han.
I år var det meningen att vägen äntligen skulle asfalteras. Tekniska nämnden anslog 80 000 kronor till projektet och det gavs hög prioritet i arbetsplanen.
Trots det har ingenting hänt.
– Pengarna måste ha gått till något annat, säger Sigge Synnergård.
Enligt Sigge Synnergård är det extra angeläget att vägen asfalteras inom kort. I höst öppnar en ny förskola i närheten, och då kommer ännu fler barn att cykla på vägen.
VLT har sökt ordföranden i tekniska nämnden för en kommentar.
Varför görs ingenting åt det här
Har tröttnat. Kenneth Eriksson visar en ojämnhet i hörnet av Törnrosgatan–Gullkragegatan. ”Det här är farligt. Man blir förbaskad över att det inte händer någonting”. Foto: Tony Persson
”Varför görs ingenting åt det här?”
Kenneth Eriksson visar runt på Törnrosgatan och på cykelbanan intill, där det finns hål och ojämnheter i asfalten. ” Det här är farligt”, säger han.
Relaterat
Han är en av flera läsare som reagerat över gårdagens artikel om att kommunen ligger efter med underhållsarbetet på gatorna i stan.
Kenneth Eriksson har bott på Nordanby i över 40 år och han har aldrig tidigare upplevt att gatorna i området varit i så dåligt skick som nu.
Förutom hål och ojämnheter har det på cykelbanan också bildats en sänka där vatten samlas och sedan fryser till is på vintern.
– Här bor många gamlingar med rullatorer och de har svårt att gå på gatan. Men det här är farligt för alla, speciellt när det är mörkt, säger Kenneth Eriksson.
Han har ringt till kommunen ”otaliga gånger”.
– Sista gången jag ringde sa en kvinna att hon noterat mina klagomål, men att inget skulle göras åt dem för att det inte finns pengar. Ingen kommer ens hit och tittar, säger Kenneth Eriksson.
Kjell Johansson ringer om Markörgatan, nära korsningen med Hästhovsgatan.
– Det finns massor av små hål och de har faktiskt varit här två gånger på kort tid för att fixa till några av dem. Men varför lagar de bara några stycken åt gången?
– Det måste ju bli dyrt att åka ut gång på gång för att smålaga i stället för att göra ett lite större jobb en enda gång. Inte så konstigt om det saknas pengar då, tycker Kjell Johansson.
Ulf Palm, kommunikationsstrateg vid tekniska nämndens stab, förklarar:
– Kommunen har entreprenörer som sköter gatuunderhållet. Det ingår inte i deras uppdrag att de ska laga alla hål, det finns ingen möjlighet att göra det. De lagar de hål som bedöms vara så stora att de kan orsaka olyckor.
– Att de har åkt ut två gånger till Markörgatan för att laga några få hål kan bero på att små hål ganska snabbt kan växa och bli så stora att de blir en fara. Men nu ska vi åka ut och kontrollera där, säger Ulf Palm.
http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.2145465–varfor-gors-ingenting-at-det-har-
Vakten: Ni är för feta för åkturen
Vakten förstörde Catrine och Lena Berlings semester.
Brutalt stoppade hon systrarna från att åka vattenrutschbana.
– Hon sa att vi var för feta, säger Catrine.
Catrine Berling, 27, firade semester tillsammans med sin syster Lena, 32, och hennes familj på Halmstads Äventyrsland.
Vid vattenrutschbanan ”Väggen” stoppades de från att åka – vakten sa att de var ”för feta”.
– Det var hemskt och vi kände oss generade, säger Catrine.
I attraktionen åker en eller två personer i en båt upp och ned för en brant vägg. Åkturen har en maxvikt på 150 kilo.
Avbröt semestern
Catrine Berling uppskattar att hon och systern väger precis under gränsen. De hade åkt flera gånger tidigare under helgen. Catrine uppfattar det som om andra tyngre besökare åkte utan att någon vakt ingrep.
– Min sambo och hans kompis väger mer än 150 kilo tillsammans och de åkte. Kanske blev vi påhoppade för att vi är kortare och ser mulligare ut, säger hon.
Familjen beslöt sig för att avbryta semestern men innan de gick pratade de med personalen i entrén.
– De sa det inte var första gången som en vakt hade sagt så här, säger Catrine Berling.
”Det låter fruktansvärt”
Mikael Andreasson, ägare till äventyrslandet, blir illa berörd när han hör vad som hänt.
– Det låter helt fruktansvärt. Jag har själv varit överviktig så jag tar väldigt illa vid mig när jag hör det.
Han menar att uttalandet är helt oacceptabelt och förklarar att personalen regelbundet utbildas i bemötande. Vakten borde i stället ha erbjudit kvinnorna att åka i var sin båt.
Mikael Andreasson som även äger tivolit Axels nöjesfält, befann sig i går på Kiviksmarknad.
– Jag kommer åka härifrån för att personligen träffa de som drabbats. Jag ska också samla personalen och gå igenom, säger han.
Enligt Mikael Andreasson kommer kvinnorna få någon form av kompensation.
http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/17133428/546/imageColumn/ff4ea7e89753e/RUTCHKANA2.JPG
”Jag är så jävla fed up med intervjuer
Osympatisk, dumdryg och ondskefull. Under hela sin skådespelarkarriär har Per Morberg gestaltat obehagliga figurer. Men som brutal machokock i matlagningsprogrammet ”Vad blir det för mat” fick han i somras plötsligt känna på hur det är att bli folkkär. Fast han verkar inte vara särskilt glad för det när vi träffades över lunch.
Känns det inte lite märkligt att plötsligt bli folkkär som tv-kock?
– Ja, haha. Livet är märkligt, eller hur?
Men hur känns det?
– Jag skiter i det totalt, jag skiter i det. Jag skiter i alltihop!
Det tror jag inte att du gör.
– Jag hatar att göra intervjuer! Jag har gjort det i 25 år. Jag är fed up, jag är så fed up på att tala om vad fan jag gör för någonting och vad folk tycker om det. Samma jävla skit varenda gång. Kan vi inte snacka om någonting annat?
Vad vill du snacka om då?
– Ingenting egentligen. Inte ett skit! Jag vill bara sitta tyst hela tiden.
Du har inget att säga om det som händer innan och bakom, tankar och idéer, det som inte visas i tv?
– Jag tycker inte att det är intressant att berätta om det.
Varför inte? Du använder till exempel rätt okonventionella redskap. Skär lamm med sticksåg och skalar potatis med högtryckstvätt?
– Det har jag gjort i 15 år. Och det ser man ju där, vad fan ska vi sitta och prata om det för? Titta på det, säger jag. Folk kommer fram på gatan och säger: ”Fan, vad jag gillar ditt program”. Åtta personer på vägen hit stoppade mig och sa det. Då blir jag glad och säger tack. Det räcker! Jag har hatat den här jävla intervjusituationen ända sedan innan jag kom in på scenskolan. I 30 år!
Du vill inte ens ge ditt program extra uppmärksamhet nu när det sänds i mer undanskymda TV4 Plus?
– Jag skiter i det också. De får sända det var fan de vill! Det skiter väl jag i! Det får gå precis vad fan de vill! Måste jag ha några åsikter om det också? Vad är det du vill veta, vad är det jag ska berätta? Jag har ingen lust att lämna ut mig. Jag har ingen lust att tala om varför jag tycker det är jobbigt att bli intervjuad … Hur ska du göra reportage om det här då? Skriva att jag är en gris bara? Gör det! Eftersom du inte är intresserad av att prata så föreslår jag att vi avslutar lunchen under tystnad.
– Ja, har du inga frågor så kan vi avsluta den här intervjun.
Du vill ju inte svara på några.
– Jag svarar ju på frågorna hela tiden. Men du ställer ju inga.
Du, vi avslutar det här nu.
– Okej, det är inga problem för mig. Tack då.
Magsjuka sprids på svenskhotell
De såg fram emot sol och bad i Turkiet – i stället har de magsjuka fått tillbringa dagar på hotellrummen.
Ett tiotal svenskar som bor på samma hotell i Alanya tros ha smittats av ett magvirus.
– Vi har inte kunnat göra det vi planerat på tre dagar, säger Jessika Fernström, 40, från Göteborg.
Magsjuka har under veckan spridit sig på hotell Oba Time utanför turkiska Alanya, där många svenska turister bor.
Men ingen vet vad den beror på.
Jessika Fernström, hennes två barn, hennes sambo och sambons dotter anlände till semesterorten och hotellet i lördags, men resan har inte blivit som de tänkt sig.
– Det började med att min yngsta dotter blev dålig i onsdags, säger Jessika Fernström.
”Folk spydde till höger och vänster”
Sexåriga Antonia har varit hängig, kräkts och varit sängliggande i ett par dagar. I går drabbades också sambons elvaåriga dotter Felicia av samma smitta.
– Vi har varit här i en vecka och har inte kunnat göra det vi planerat på tre dagar. Det är speciellt tråkigt när man som familj inte kan göra saker tillsammans.
Och flickorna är inte de enda som drabbats.
– Jag vet flera som drabbats och i natt hörde vi från rummet hur folk spydde till höger och vänster, säger Jessika Fernström.
Minst tio barn och vuxna som bor på samma hotell ska ha smittats.
– Man trodde att det var isolerat, men sedan fick jag höra att det var flera som blivit sjuka, säger en annan av de svenska hotellgäster som Aftonbladet pratat med.
Oklart vad smittan beror på
Han kräktes och fick feberfrossa under natten mot i torsdags.
– Det känns inte roligt alls.
När han pratade med Turkietresor som arrangerar resor till hotellet från Sverige fick han veta att två svenskar också fått uppsöka sjukhus efter att de blivit smittade.
Vad smittan som sprids på all inclusive-hotellet beror på är fortfarande oklart.
– Hotellet har tagit prover på maten och poolvattnet och de preliminära provsvaren visar ingenting. De har inte hittat någonting, säger Anna Smed, ansvarig för kundservice på Turkietresor.
Enligt henne håller företaget nu koll på händelseutvecklingen.
– Vår personal på plats har kontakt med våra gäster på hotellet. Men av över 200 gäster är det ungefär tio personer som blivit smittade, så någon epidemi är det inte.
Hotellet: ”Vi genomför tester”
Hotellchefen Ersen Aydin säger att han är ledsen att gäster drabbats av magåkomman, men att han inte heller vet hur svenskarna smittats. Han tror dock inte att något på hotellet gjort dem sjuka.
– Vi kontrollerar dryck, mat och vatten regelbundet, varje vecka genomför ett företag tester åt oss. Men våra gäster äter och dricker ibland på andra ställen också, skriver han i ett mejl till Aftonbladet.
Träd skymmer vägskyltarna
KIRUNA. Vildvuxna träd och buskar gör det svårt att se vägskyltar i centrala Kiruna.
– Det kan tyckas vara en bagatell men det är viktigt att man kan se varnings- och hastighetsskyltar, säger Kenneth Paulsson som har klagat på kommunen.
Träd och lövverk gör att vägtrafikanterna inte ser skyltarna ordentligt. En av dem som har reagerat är Kenneth Paulsson och för över ett år sedan tog han kontakt med såväl kommunen, tekniska verken och Kiruna kommunpartner, det kommunägda företag som ansvarar för skyltarna. För bara någon vecka sedan röjdes det kring den aktuella skylten och det tycker han är bra, även om det tog alldeles för lång tid.
– Det är väl inte meningen att det ska ta ett år från anmälan till handling, säger Kenneth Paulsson.
”Handlar om säkerhet”
I Facebookgruppen som vill rusta upp Kiruna har det varit heta diskussioner och många tycker att skyltarna är småsaker.
– Det är noga för det handlar om säkerhet. Vem tar ansvaret om det händer en olycka för att skyltarna har varit skymda, säger Kenneth Paulsson.
Ytterst är det kommunen som ansvarar för att skyltarna syns men det kan komma på fastighetsägarens ansvar att se till att deras träd eller buskar inte skymmer.
– Vi tar fram skyltarna om vi får reda på vart de är. Om det är husägarens buskar så budar vi till dem att de ska tas bort om de skymmer skyltarna. Tas de inte bort så åker vi dit och gör det mot att vi skickar en faktura för arbetet, säger Michael Nilsson, avdelningschef på Kiruna kommunpartner.
Han erkänner dock att det finns brister i deras egna kontroller och att de borde ha bättre kontroll.
Är det så att det inte hinns med?
– Ja, det är nog så. Så fort det kommer in felanmälningar och vi själva ser något uppenbart så åtgärdas det, säger Michael Nilsson.
Ursäkta ni har en apa i barnvagnen
Fyra månader gamla Strängnäsbebisen Oscar Thorén fick en ovanlig visit i barnvagnen i fredags. Vid sitt premiärbesök i Parken Zoo svängde sig en nyfiken liten apa upp i vagnen, kanske i hopp om att hitta en frukt.
– Jag tycker att det hela var obehagligt, säger Oscars mamma Gunilla Thorén.
Det var när familjen Thorén besökte Parken Zoo i Eskilstuna, som yngsta sonen Oscar fick en något påtaglig påhälsning i barnvagnen.
– Vi gick in i Amazonashuset för att titta på krokodiler, sköldpaddor och aporna som finns där, berättar Gunilla Thorén.
Hon besökte Parken Zoo för första gången tillsammans med sin mamma Margareta Linde och barnen Oscar och Albin, snart två år.
– Vi stod och kikade på sköldpaddorna och höll upp Albin så att han skulle se bättre, när paret som står bredvid oss ropade och säger: Ursäkta det sitter en apa i er barnvagn.
– Jag blev så chockad att jag bara föste bort den. Det står skyltar utanför entrén till Amazonashuset om att det var förbjudet att ta med frukt och mat dit in, med det var inte något som jag kopplade samman med att djuren sprang omkring fritt, säger Gunilla Thorén.
Verkade apan vara aggressiv?
– Nej, den bara satt där och tittade. Det kanske tog en sekund innan jag fick bort den.
Vad var det som var obehagligt?
– Man vet ju aldrig om de har några smittsamma sjukdomar som de kan sprida. Jag tänkte på vad som skulle hända om Oscar hade försökt hålla fast apan. Då kanske den hade blivit ilsken.
Funderade du inte på att ta ett foto på apan när den satt där?
– Nej, det hela gick så fort och jag ville bara ha bort den från Oscar. Jag är mest tveksam till att de ska få ha djuren så fritt. Tänk om någon blir skadad. Nu hände det ingenting den här gången, men vem vet vad som händer nästa gång.
Efter besöket i Amazonas berättade Gunilla Thorén om händelsen i receptionen.
– De verkade inte ta händelsen på allvar och någon ursäkt fick vi inte heller. De sa bara att aporna brukar vara skygga och att de är snälla av sig.
http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.1828137–ursakta-ni-har-en-apa-i-barnvagnen–